Sjukskriven en vecka

När första helgen närmare sig hör bonden av sig att det är dags att köra in höet. Från att vi tidigare somrar varit ett gäng med invanda arbetsuppgifter så är vi bara tre. Yvonne ska ner på ett event i södra Sverige och Nina och Ojiji ska flytta hem. Hästtjejen som brukar förvara hö i ladan ska inte ha något där iår så hennes gäng försvinner oxå. Så kvar blir vi, tre musketörer. Tomas och Christer ska stå på släpet i vanlig ordning och jag har helt plötsligt blivit befordrad till arbetsledare.

Under vanliga omständigheter hade detta varit hysteriskt kul. Nu är det mest hysteriskt. Hjärnan ork inte med i svängarna. Från att varit arbetsmyra står jag helt plötsligt längst upp i ladan och försöker komma ihåg hur höbalarna ska staplas omlott så de inte välter. Höjdrädda jag kryper högre och högre upp och det vinglar endel fastän jag packar höbalarna rätt.

Men vi har fått in några nya höskördsentusiaster. Min syster med döttrar kommer. En fyraåring och en tvåmånaders. Och scoutfamiljen med mamma, pappa och hästtokig dotter. Samt veteranbilsparet. Och vi bildar ett nytt fantastiskt höskördsgäng!! Och vi fixar lunchmat och fikapaus och sen korvgrillningsmiddag. Och barnen är väl inte så jättestark och intresserad av att bära stickigt hö så ibland får jag vara lektant med alla plasthästar, paddor och telefoner som tar roliga solglaskort. 

Lagom till sista hölasset på söndag kommer Yvonne hem och jag kan bara släppa allt. Nu är kroppen helt slut oxå och matchar hjärnans mos så det är som jag tryckt på delete och får börja om från börjar. Mer vila står på schemat och träffa med Kommunhälsan framöver. 

Sjukskriven

18 november. Dagen då jag föddes här på jorden. Fyra månader har gått sedan jag blev sjukskriven för utmattningssyndrom. Idag har jag varit hos läkaren för fjärde gången och vi har gjort en plan för hur jag ska börja återgå till mitt arbete. Det känns hoppfullt.

För fyra månader och två dagar sedan fick jag en panikångestattack. Min andra. Den första var för några år sen. Då ringde jag vårdcentralen och de ville att jag skulle åka in på akuten direkt. Det gjorde jag inte. Akuten är för riktigt sjuka människor. Jag hade ju bara tryck över bröstet och tungt att andas. Några dagar senare var jag sjukskriven för utmattning.

Den här gången hade jag varit och hämtat min son. På kvällen när jag skulle somna kände jag att det var svårt att varva ner och somna. Hjärtat bultade och varje gång jag blundade snurrade rummet. Tidigare i vintras hade jag varit hemma med virus på balansnerven och det hade snurrat så fruktansvärt. Överläkaren på sjukhuset sa att det skulle kunna komma att snurra en del under mitt tillfrisknande. När nu det kunde tänkas bli. 

Men nu både snurrade rummet jag hade ett tryck över bröstet och svårt att andas. Jag insåg ganska snabbt att det var en panikångestattack. Så vad göra? Försöka andas. En hand i min makes och en hand håller fast i madrassen för att motverka yrseln. Och så väntan förstås. Jag vet inte hur länge jag låg. Tillslut somnar jag. När jag vaknar är jag helt slut. Som jag gjort något väldigt ansträngande och behöver återhämta mig. Och hjärnan är omtöcknad och har svårt att fokusera. 

Måndag 18 juli ringer väckarklockan tidigt så att jag kan ringa in mig sjuk till jobbet. Hela veckan. För jag vet inte när jag ska ta mig upp ur sängen. Min make åker till jobbet. Jag äter frukost med min son. Sen somnar jag om.

Första veckan tar min son hand om mig. Han väcker mig på morgonen när han ska äta frukost och hjälper till att fixa något till mig. Efter max en timme somnar jag om. Sen väcker min son mig igen när han ska äta lunch och micrar min matlåda oxå. Efter max en timme somnar jag om. Sen blir jag väckt när min make kommer hem och han lagar mat och vi äter tillsammans. Han fixar matlåda till nästa dag. Jag orkar vara vaken lite längre innan jag somnar för natten.

På natten drömmer jag mardrömmar om jobbet. När jag vaknar är det första jag tänker på jobbet. Och innan jag somnar tänker jag på jobbet.

Samtidigt har jag en ständigt pågående panik. Vad händer om en vecka? Då måste jag till doktorn. Jag ska visserligen ha tre veckors semester. Men är det semester när man är så trött att man inte tar sig ur sängen och kan göra någonting på en dag? Och efter tre veckor när det är dags att starta upp höstterminen och så småningom skola in sju ettåringar på förskolan. Vad gör jag då? Är jag pigg om tre veckor? Just nu blir jag omhändertagen av en 11,5-åring.

Läkaren sjukskriver mig omgående. Min KEDS utvärdering har höga siffror och jag är som en urvriden skurtrasa. Nu är det dags för mig att vila säger hon. Och läka själen.

Nokke-dagen

Nokke-dagen och Nokkeväder. Två ord som finns som autoförslag i telefonen. Två ord som räcker för att beskriva denna dag.

Men för att beskriva dig, Nokke, finns inte tillräckligt med ord. Vi försökte hitta fem för att göra en vacker namntalva. Vi fångade essensen av dig med hittade så många fler ord. Vi minns dig på så många sätt och inga ord räcker egentligen till.

För din visdom var inte från denna värld. Och ditt tålamod för oss skulle få himlens alla änglar avundsjuka.

Vi tänder våra ljus för att minnas dig precis som du var. En läromästare bortom tid och rum, sänd hit till oss en liten stund.

Skolavslutning och midsommar

Vi tar dagarna ganska långsamt och som de kommer sen en tid tillbaka. Efter Wildes flytt till Alvik och pappa har livet varit så mycket lugnare här hemma. Allt bra löste sig sådär! Inte en dag har jag behövt vara orolig för hur Wilde har det. Nya kompisar och småsystrar att leka med.

När det så blev dags för skolavslutning tog jag nattåget upp och Wilde fick för första gången ha både mamma och pappa närvarande vid en avslutning. Han var stolt som en tupp! Även hans bonusmamma och småsystrar var med. Han har ju en stor familj. Skolavslutningen var magiskt vacker på många sätt men mest rörd blev jag när lärararna och eleverna avslutade med att sjunga Lalehs Goliat. Så mäktigt <3

Sen blev det lunch på järnvägsgrillen vid Luleå station och besök på Modellhobby där han fick en ny fin personvagn i skala 1:87 i sommarpresent från mig och MyMan :-) Och middag hemma hos pappa där vi grillade gott. Sen skjutsade farmor oss till tåget så vi fick åka nattåget och snarka ;-)

En veckas mys hemma i Sundsvall med midsommarafton, dopdag, mys med gudföräldrarna och tågresa med bonusfarmor och bonusfarfar. Han har många bonusar Wilde :-)

Moster

Att bli moster igen är något fantastiskt stort. När karamellen föddes stod jag och min syster lite längre ifrån varandra i vår relation än vad vi gjort tidigare i livet och än vad vi gör idag. Olika val formar oss till dem vi är och vad vi gör. Bara för att det finns blodsband betyder det inte per automatik att man alltid har en fantastisk relation. Vi har jobbat för att komma dit vi är idag jag och min syster. Det är ett givande och tagande. Acceptans för varandra och varandras val. Men framför allt tacksamhet och ödmjukhet inför det vi delar och skapar. Vi tar inget för givet utan kommunicera i stort och smått om ditt och datt. Vi ser våra olikheter som våra styrkor nu istället för att jämföra och dömma. Vi lyssnar, ger stöd och är delaktiga i varandras liv. Det är många skratt men även tårar och oro. Allt ryms där kärleken finns.

Men det är som skrivet ett ständigt pågående arbete att bygga relation och att välja att vara delaktig i någon annans liv. Jag, min bror och syster har inte haft några förebilder om hur man ska vara vuxna syskon så vi försöker skapa våra egna relationer. Det gör att alla möjliga ämnen och tankar kommer upp till diskussion och vad vi lär oss! Kommunikation och kärlek! Det är med stor tacksamhet jag är deras stora syster, även om jag fått tänka om flera gånger vad stor betyder. Om det ens har en betydelse?! Vi är alla jämlika och stöttar varandra med våra olika erfarenheter. Det känns fint och väldigt stort.

Nu är jag nybliven moster till "puff the magic dragon" och det känns helt fantastiskt att vara med och bygga relation till henne redan från början. Karamellen och jag har oxå en fin relation men den började vi bygga senare och jag har fått lagt jobb och tid på att skapa den. Ingen relation går att ta för givet. Inte ens att vara moster till två prinsessor!!

Resan som bara fortsätter

Vi har bestämt att Wilde ska flytta norrut till sin pappa. Eller rättare sagt jag fick det till mig att det vore det bästa för både mig och Wilde. Och sen har resten bara rullat på och löst sig. I torsdags tog jag och Wilde nattåget till Luleå. Det blev inte mycket sova för liten kille som låg och spanade ut i skogar och på mötande tåg. Vilken härlig resa!! Vi ska göra det flera gånger. Vi möttes av strålande sol och frost. Sen blev det frukost hemma hos hans pappa och besök på byaskolan som imponerande stort. Fantastiskt fint mottagande. Engagerade lärare och trevliga barn. Vi var och tittade på en annan skola oxå. Åt thaimat till lunch och glass. Sen blev det sol "hemma" på trappan och bus med småsystrarna. Wildes pappa fyllde år så det blev paket och grillat. Många skratt och en glad kille som längtar efter att få flytta upp. Vi har bestämt att efter skolavslutningen åker han upp och går en vecka i nya klassen då de slutar en vecka senare. Helst vill Wilde bo varannan vecka hos oss föräldrar men eftersom hans pappa aldrig viljat flytta ner så har det inte varit aktuellt. Nu får vi se hur det blir framöver. Jag ska gå klart min inka schamanska utbildning först så efter nästa sommar från vi se vad som händer. Hur länge mammahjärtat kan vara 52 mil från hjärtat och kärleken. Resan fortsätter!

Look through my eyes

Vacker cermonikväll igår i Klingstagården med mina systrar och bröder.

Otroligt tacksam för min resa och alla vackra gåvor och aspekter av mig själv.

Idag har varit en glädjens dag.

Mitt hjärta är fyllt av kärlek och mod!!

"Take a look through my eyes
Everything changes

You'll be amazed what you'll find" 

Evina Photography

"There will be times on this journey
All you'll see is darkness
But out there somewhere
Daylight finds you
If you keep believing
So don't run
Don't hide
It will be alright
You'll see
Trust me
I'll be there watching over you"

 Remember this song by Phil Collins from Disneys Brother Bear!