Sjukskriven och fjällsemestern

Att ligga hemma i en lägenhet en hel sommar insåg vi snart att det inte skulle hjälpa eller påskynda mitt tillfrisknande. Tanken innan min sjukskrivning var att vi skulle fjällvandra. Så efter en del funderingar och revideringar i planerna så gjorde vi oss en reseplan. En rätt luftig sådan. En från-dag-till-dag-plan. Jag kunde fortfarande inte köra bil så dem blev My Man som fick stå för körandet. Wilde var glad lokförare och jag kartläsare i baksätet. Med en riktig vägatlas som ibland fick kompletteras med gps om mottagning fanns.

Vi åkte väg 45 från Hoting och norrut. Wildes önskan var att åka Inlandsbanan men då jag omöjligt klarade av att ha mycket ljud och människor omkring mig och tidtabeller att passa så åkte vi med bilen bredvid järnvägen istället. Lyckan var gjord och titt som tätt stannade vi på stationer, hållplatser, banvaktsstugor och självklart för att se tåget åka förbi. Här måste erkännas att vi tidtabellerna var ett måste men de hade Wilde koll på ;-)

Vi rullade många mil varje dag, sov i stugor eller vandrarhem. Tältningen hade vi planerat bort. Tillslut kom vi till Lapplands fjällen. Jag fick återse mitt älskade Abisko som jag har ett så fantastiskt barndomsminne från. Och My Man och Wilde fick uppleva den storlagen fjällnaturen för första gången. Och här fick jag styrka. Att vandra i fjälluften flera timmar varje dag var balsam för själen. Och jag sov utan att ha mardrömmar om jobbet. Och min kropp orkade med en toppstigning på Nhulja. Och vi firade vår sjuårsdag jag och My Man på hotellet Fjället med trerätters gudomligt god middag på lappländska delikatesser.