Hitta rätt för Maxine

Det går lite långsamt just nu. Att hitta en medryttare/fodervärd/framtida ägare till Maxine känns som ett steg fram och två tillbaka. Det tar tid. Att kommunicera med och träffa människor och känna deras och Maxines energier tillsammans.

Men shit pommes vilken juvel hon är. Lugn och cool. Det får borstas och ridas av besökare. Och hon bjuder på alla gångarter utan problem. 

Annat var det när jag och Yvonne träffade henne först gången. Då var det skritt på fyrkantsspår och volt, noll böjning. Trav på fyrkantsspår. Noll galopp. Helt galet vilken resa vi gjort!! 

Och som om det inte vore nog med människor på besök så kommer det nya hästar till stallet. Donne som ska vara här en månad kom i fredags och tänk på lördag efm när vi är i stallet rymmer Maxine. Tillbaka till hagen för att hålla koll på sina pojkar. Ständigt dessa mammagener. Oj vad jag skrattade. 

Igår flyttade Lilja in. Och alla tre stod hela dagen och väntade på henne. Så när jag kom idag var Maxine så laddad på att få träffa sin nya kompis. Det blev passage och en väldigt mycket fint bensprattel efter vägen. Ojoj så hon gått och spänt sig och varit cool för alla andra så när jag kom släppte allt. Väl tillbaka i hagen tog det lång tid innan hon kunde landa igen med Prickig och Cappe. Hon gick runt pojkarna och runt mig många gånger. Tog en morot och fortsatte vandra. Tillslut kom hon och la huvudet på min axel och var lugn igen. 

Kände mig rätt trött efter men en otrolig tacksamhet. För vår fina relation som vi byggt. Att hon är trygg med mig. Så klockrent hon kunde landa tillslut. Att allt handlar om energier och vad lite som krävs för att det ska bli rätt. 

Vi fortsätter och har det bra, myser, rider och promenerar gärna med hela vår fanclub på släp. Så kommer allt att lösa sig.

Sjukskriven och stallet

Att få slippa stallet kändes som att jag vunnit högsta vinst av något slag. Från att försöka få vardagen att gå ihop med jobb, Wildes skola och fritidsaktiviteter, min yoga och healing, mat, tvätt, privatliv (ja listan kan göras lång) och stallet. Till att sova tills jag vaknade, äta frukost, bläddra i en tidning/bok, meditera, sova, åka till stugan och lyssna på fågelkvitter, se på himmelen, bada. Och slippa ha dåligt samvete för att hinna till stallet och Maxine.

Sådär i efterhand insåg jag snabbt att jag nog haft dåligt samvete, tid och varit stressad över situationen hela tiden. Men det skulle som vara så. En pusselbit i livet som tryckas på plats varje dag och förväntningar om konstant lycka över att blivit hästägare för första gången.

Jag har förstått varför Maxine kommit till oss. Det var många drömmar som berördes av just henne. Och tack vare henne så har min väg att vandra blivit ännu tydligare. Att åka till stallet varje dag och vara trött, less och orkeslös är inget som man ska utsättas för. Men tack vare att jag gjort det och Maxine är så mjuk och känslig så har det blivit tydligt för mig hur viktigt energierna är. Vad jag sänder ut och hur jag tolkar det som kommer till mig.

Och det här kan kanske tyckas konstigt. Att ha häst och åka till stallet är ju fantastisk. Att ha någon att borsta och rida på och som piggar upp tillvaron. Att känna höstdoft och vara lycklig. Och så är det för vissa men inte för mig. Det är stress och ångest och panik över att få ihop tillvaron.

Under hela sjukskrivningen och återrehabiliteringen har jag kämpat med att finna en balans i vardagen. Min KBT-person på Kommunhälsan har pratat och pratar fortfarande om vikten av att "hålla min bas". Med det menar hon mat, sömn, aktivitet och återhämtning. Och det blev än mer tydligt för mig när jag bröt ner mina dagar i dessa fyra delar vad som är viktigt för mig.

Min kost med naturliga råvaror.
Mina djupa andetag som tar mig ner i sömn utan tankar på jobbet.
Promenad eller yoga för att aktivera min trötta kropp.
Yoga och meditation för återhämtning fysiskt, psykiskt och mentalt.

Valen jag gör i vardagen utgår så mycket jag bara kan ifrån dessa fyra grundpelare plus fokus att hålla min energi, mitt fokus, mig själv. Och det har fungerat. Sakta men säkert har jag kommit tillbaka, blivit starkare, orkat mer, haft gupp på vägen och kommit igen.

Idag går jag upp på heltid och jag är tacksam för den väg jag vandrar för utan den Inka Schamanska energimedicinen hade jag inte varit där jag är idag.

Min resa fortsätter och Maxines resa fortsätter men de kommer inte att följas åt så mycket längre till. Valen för oss båda är mina att göra men tack vare min guidnign och support vet jag vad som kommer att ske och känner trygghet och tillit i det.

Pata pata.

Mocka skit

Javisst det töar fram skit i hästarnas hage så nu är det mockning både inne och ute som gäller. Yvonne och Tomas hade kört på med flera lass igår och sedan körde jag och My Man några stycken på eftermiddagen. Det tinar så fort i solen så ibland känns det som om man inte gjort något alls när man vänder sig om. Imorse låg det två nya högar innanför grinden. Det är tacksamhet från hästarna det ;-)

Tog tidig morgon i stallet idag för att hinna med mys med Maxine inför att jag åker på kurs. Hon var så nöjd och stod i solen och njöt. Ja vi mådde gott båda två med borst av vinterpäls och morötter. Ibland bara tittar hon på mig och sen gäspar hon. Så himla skön känsla när hon mår bra <3

Nu dags att sova efter första dagen i Järvsö. Imorgon blir det full fart igen med att hela sår och avtryck i mitt energifält. Fantastiskt att ha börjat Medicinhjulet!!

Rymligar

Våren är verkligen på ingång!! Maxine fäller päls som bara den. I torsdags tog vi en tur i sommarhagen och jag blev alldeles hårig på byxorna ;-) Igår tog jag och Yvonne en tur uppe på skogsplanen. Det var en utmaning för både kropp och knopp. Maxine fick vara modig och visa Prickig vägen förbi kossorna. Sen bjöd hon på finfint fotarbete :-) Efteråt smög båda två iväg och hälsade på kossorna och hittade de första gröna grässtråna. Härlig påskfeeling!!

När resan är målet

Uppsittningspallen och utrustning för 3 minuter ;-)

Klev upp tidigt imorse när stjärnorna lyste. Det var krispig kall vinterluft och alldeles tyst fastän vi bor nästan mitt i stan. Gick några vänder till tvättstugan och såg solen stiga med rosa himlen.

Efter frukost styrde jag kosan till stallet och där lyste solen över ett frosttäcke på marken. Var så himla vackert. Hästarna stod och myste och kossorna låg och sov. Hämtade Maxine i hagen och pillade på bootsen. Fram gick det bra men bak behöver jag fila lite på hovarna ;-)

Sen lånade jag en barbackapad och la på. Tog ca 10 minuter innan Maxine cirkulerat klart så att jag kunde spänna fast den under magen. Fram och tillbaka, lite stressad men mest orolig, osäker och testar. Efter att ha klivt fast sig själv på ledrepet så kom en lång suck och med öronen fram gick det galant att dra gjorden lite i taget. Något är det som gör att hon reagerar som hon gör när jag lägger något på ryggen. Täcke går bäst men är inte heller så fantastiskt. Funderar på att i framtiden ta hjälp av tjejen som pratat med Cappe för att höra vad min prinsessa har att säga som jag inte förstår. Men tills dess tar vi det steg för steg i vår takt.

Därefter tänkte jag sitta upp men icke sade Maxine. Det traskades framåt och bakåt och i cirklar. Jag arbetade lite för hand och sedan gick vi tillbaka till uppsittningspallen. Ibland följande jag efter med pallen ibland ledde jag fram henne om och om. Det blev många suckar och efter en timme stod hon stilla så jag kom upp. Tydlighet, tålamod, vänligt och bestämt fullföljande jag och vi traskade ner på vägen och upp runt sommarhuset tillbaka till gårdsplanen. Fram till pallen och jag klev av. Sen blev det morötter och mys. Kli och kramar. Avklädning och utsläpp i hagen till killarna.

Nästa alltid blir det något annat än jag tänkt mig. Idag tänkte jag ta en ridtur efter vägen i solen och tänkte att störst träning skulle killarna i hagen få när de fick vara ensam en stund medans jag och Maxine myste på. Istället blev det över en timmes träning för 3 minuter på hästryggen. Jag tänker på hur fantastiskt bra det blir ändå!! Att jag borde planera mindre för det oplanerad blir så mycket bättre. Hur ofta tränar ni på kommunikation och ledarskap med er häst? Och hur ofta blir ni arg och med våld tvingar den att göra det ni bestämt i era hjärnor att ni måste göra?

För mig och Maxine är det resan som är målet. Vi utvecklas och vår vänskap växer för varje dag. Det finaste jag kan få efter ett arbetspass med min vän är att hon frivilligt stannar vid mig när jag släppt henne i hagen och morötter tagit slut. Att hon lägger sin mule på min axel eller gosar ner sig i min famn och andas. Det gjorde hon idag!! Och hon lämnade mig inte förän Cappe kom för att kontrollera morotsstatusen. Men först försökt hon jaga bort honom två gånger ;-)

Och när jag åkte från stallet var solen påväg ner fastän halva dagen inte ens gått. Och jag tänkte på budskapet jag fått från talgoxen:  
"Känn tillit. Det du gör är fullkomligt rätt.
Min gåva till dig är att ha förtroende för dig själv och det du gör."

2 år med Maxine

Idag går vi in i den intensiva veckan då allt hände för två år sedan. Först träffade vi Maxine sen lämnade Nokke oss i stor sorg och så köpte vi Maxine och var lyckliga.

Så nu har vi precis kommit hem från Stall Nordansjö!! Det var skymning när vi kom dit och alltmedan mörkret föll tränade vi PNH. Först var vi innne i stallet på stallgången och myste. Prickig och Cappe var nere i hagen och Nina tränade Ojiji på gårdsplanen. Blev en ordentlig träningsstund för Maxine att stå själv och ha fokus på mig, borstarna och grimskaftet. Oj vad bra det gick. Sen kom Yvonne och vi gick ut på gårdsplanen för att träna där. Just precis skulle Ojiji gå ner till hagen så vi fick en härlig utmaning i att bara gå runt och flytta bakdelen. Maxine var väldigt duktig. Hon slappnade av väldigt fort fast hon var ensam och behöll fokus på mig. Jag tackar verkligen min yoga, meditation och healing för att jag blivit så mycket bättre på att känna vilken energi jag ska ha. Yvonne berömde mig även för det. Både jag och Maxine hade mycket bra energier idag. Det är som en helt annan häst att träna med nu som inte blir dominant och sur. När jag skriver det inser jag att hon säkert tycker detsamma om mig ;-)

Imorgon blir det träning för Rosa!! Då ska vi få hjälp med hästarna i hagen. Det ska bli intressant och lärorikt och jag längtar massor!!!

September 2014

Oktober 2013. Dagen då vi tar beslutet om att köpa Maxine!!

Man ska inte ropa hej...

Förän man kommit över bäcken...

Bara för att allt fungerat så bra de senaste dagarna så skulle det självklart jävlas idag när jag skulle släppa tillbaka Maxine i hagen. Halt i gräset efter allt regn och lerigt innanför grinden. Och vad händer? Jo Ojiji kommer gnäggandes och vill ha lite rajtantajtan. Maxine flyttar undan så hon hamnar längst med staketet och herrn kliver upp med frambenen varpå hon travar iväg, han ramlar ner, halkar, håller på att gå omkull i leran och försöker klämma in sig mellan Maxine och staketet. Staket - två hästar i bredd - jag, totalt utrymme 70 cm. Jävligt trångt lixom. Är så tacksam för Cappe som kommer och styr upp sin flock. Är även tacksam för att jag inte halkade i leran eller fick några hästar på mig. 

Men före det gick allt fantastiskt bra. När jag kom ner för att hämta Maxine syndes inte en häst till. Jag ropade några gånger och sedan dyker Pilgrim upp. Därefter Cappe och Maxine galopperandes. Lycka på jorden att se de fina!! Vi traskar upp till gräsmattan ovanför övre hagen. Äter lite gräs och tränar att flytta framdelen. Sen tränsar jag och så tränar vi lite för hand. Korta skritten och sen bjöd Maxine på några finfina travuppgångar!! Åsså massa mys och mat. Hon verkar så tillfreds och arbetsvillig. Det är väl som vanligt. Hösten lockar fram det bästa ur en :-)

Så nu får vi bara ta och lösa hagproblemet så inte min och Maxines säkerhet äventyras något mer. Sen kan vi bara fokusera på alla framsteg vi gör just nu!! Hoppas att vi kan få till ett träningspass för Yvonne redan till veckan!!

Lycka är...

att kunna ta in sin egen häst från hagen när man vill!!

Ja det låter säkert som en självklarhet men det har inte riktigt varit så. Inte sen vi fick utökning i stallet förra sommaren och Maxine gick från att vara "mammahäst" till "uppvaktad och superbrunstig" dygnet runt. 

En dag när jag skulle släppa tillbaka henne i hagen händer det. Helt plötsligt är han, trots att han är valack, på väg upp på henne. Innan jag hunnit stängt grinden, innan jag hunnit ta av grimman så klättrar han upp fullständigt förberedd och dyngkåt. Maxine försöker gå undan och han följer efter och där står jag och har inte en blekaste aning om vad man gör?!?! För på ridskolan fick man inte lära sig att hantera kåta valacker. Jag lyckas vifta med grimskaftet så han kliver av och fort dra av grimman och kasta mig ut innan de bär iväg i diverse gångarter genom hagen.

Sen sitter jag i gräset och gråter som Lille Skutt. Helt förtvivlad men mest rädd. Rädd för vad som skulle kunnat hänt. För hovar jag hade kunnat få i huvudet när han klev på när jag stod precis brevid och för min älskade Maxine som är en äldre dam och inte ska ha någon klättrade på sin rygg. Tänk vad hon hade kunnat skada sig. Jag förstår alla gånger jag har hört folk som sagt att hingstar kan vara farliga och det gäller att vara på sin vakt.

Resten av sommaren blev jag tvungen att ha någon med mig eller tajma in att någon av tjejerna var i stallet för att kunna ta ut min häst. Först fick vi fånga honom och sen henne innan vi kunde öppna grinden. Och när hon skulle tillbaka fick vi fånga honom, släppa in henne, släppa lös henne och sen släppa lös honom som då sprang direkt efter och var och varannan gång ville kliva upp för lite rajtantajtan. En totalt ohållbar situation.

Vi behövde hitta en annan lösning. Och så som i alla sammanhang där djur är inblanda så är det alltid honan som behöver åtgärds. Oavsett om det är en häst eller en människa som är kåt så är det honan som ska justeras. Kvinnan kan får skylla sig själv för att hon hade en kort kjol på sig när mannens djuriska instinkter kom fram så han våldtog henne. Likväl får ett brunstigt sto stå för skulden och åtgärden. Vi började ge munkpeppar och det tog inte många veckor förän Maxines brunst blev mindre och tillslut obefintliga. 

Parallellt med detta arbetade Yvonne, i egenskap av att vara flockledare, med att alla hästar skulle lyssna på henne och uppföra sig såsom hon bestämde när hon släppte ut dem på morgon och kväll. Det började lugna ner sig rejält. Lagom till sommarbetet var det relativt lugnt i flocken. Sen kom det gröna gräset, solen och sommarkvällar och någon fick "sommarsprall" i sin bralla igen. Kändes dock väldigt skönt att Maxine fortfarande inte var i brunst utan totalt ointresserad av att bli uppvaktad. Tillslut fick även herr hane hjälp med sina hormoner i form av munkpeppar och då lugnade även han ner sig. 

Men åter att betänka först fixar vi honan och när det ändå inte hjälper funderar vi på en lösning åt hanen. Och jag skriver vi för att det är så samhället i stort fungerar oavsett vilket djur vi talar om, människan inräknad. Jag är uppriktigt sagt less på den genusdiskussion som fortgår "att barn kan växa upp och bli vad de vill, vi ska inte stoppa dem i fack på grund av sitt kön". Fast verkligheten är att de flesta fortfarande gör det!! Jag ser det varje dag på förskolan, i skolan, i samhällsdebatten etc. Och vi gör även skillnad på våra djur. Fastän många av oss säkerligen älskar sina djur, precis som sina barn, så skickar vi travstoet på slakt när hon börjar bli för gammal att avla på. Liknande händer även med andra djur.

För att återknyta till rubriken på inlägget så flyttad denna sommar ytterligare en häst in i stallet. Återigen en hane, fast något yngre. Efter ett tag var det dags för alla fyra hästarna att flytta ihop och det gick hur fint som helst!! De har hittat sina platser i flocken nu och alla är lugna. Helt plötsligt kan jag ta in och ut min häst när jag vill trots att det är tre hanar i hagen. Ingen gör något. Möjligtvis Maxine som bjuder på piaff vid hand när hon inser att vi ska iväg och att killarna blir ensamma. Då tar hon på sig "mammarollen" och oroar sig. Men det är inget jag har några planer på att det ska fortgå någon längre tid. Hon och jag tränar på med vårat utan att ta på oss offerkoftan eller att vi är honor som ska fixas. 

Vi honor som fixar det här, tillsammans!! Så nu går vi in och ut som vi vill och det är lycka :-)

Kurs för Birgitta

Jag och Maxine vandrar tillsammans

Vi var på kurs i maj alla tjejerna i stallet. Sen hände det så mycket med farmor, begravning och sommarlov så jag har alldeles glömt bort att skriva om det. Men nu har jag tömt kameran på bilder!!

Påklädning

Uppsittning

With a little help from my friends!!

GNNNÄÄGGGG!!!!

Här travas det på!

Är det mig ni tar kort på???

- Suck! Tänk att det ska vara så mycket instruktioner...

Tränar på linjeringen.

- Äntligen lite faaart!!

- Kom igen nu matte, spänn fast dig!!

- Snacka på du, men det är jag som får
hålla tungan rätt i mun!

Träning med Maxine

Igår hade Yonne och Tomas varit så snälla och tagit in alla hästarna när jag kom till stallet. Fast egentligen hade dem det bra ute och var nog mest för oss människor ville kunna pyssla med en torr häst som de följde med in skulle jag tro ;-) Det blev en härlig kväll då jag och Maxine myste massor, kliade, borstade, filade hovar, kramades och myste mer. Hon är helt fantastiskt och våra energier börjar komma närmare varandra känns det som.

Idag har jag haft möjligheten att vara ute i stallet på förmiddagen då vi fått låna svärföräldrarnas bil när de är bortresta. Jag tänkte mig att när jag hämtat Maxine i hagen så kan jag arbeta henne för hand på gårdsplansridbanan. 

Det gick finfint att hämta henne. Pojkarna var lugna i hagen. Pilgrim var lite nyfiken och ställde sig nära grinden så när jag står och försöker flytta honom kommer Ojiji och vallar bort honom!! Det var något helt nytt. Sen går även Ojiji iväg så det är helt tomt på hästar. Fantastiskt.

Jag tar ut Maxine och vi går upp, hästarna är på nedre sommarbetet nu så det är en bit att gå. Inga problem. Men när vi kommer upp inser "mamma" Maxine att pojkarna är ju ensamma!! Och Missy springer i sin hage gnäggandes och bockandes jätteglad. Ojoj!! tänker Maxine, nu var det oordning. *ler*

Dagens pass blev således PNH ca 45 minuter när vi gick upp och ner efter hagarna. I början bjöd Maxine både på passage, piaff och galoppanslag där bredvid mig och halkade lite i det blöta gräset. Men tillslut satt övningen, vi kunde gå upp och ner i lugn och ro. Det mest fantastiska var att hon inte blev dominant som hon kan bli ibland utan var mer osäker och vågade lyssna på mig. Jag känner hur jag kan arbeta med mina energier på ett helt annat sätt nu än tidigare. Jag är helt säker på att min healing, meditation och yoga som bidragit till mitt lugn och min utveckling, nu kommer till användning i min kommunikation med Maxine. Det var ett helt annat samspel mellan oss än vad jag någonsin upplevt förut!!

Då var vi på punkten att dela sin upplevelse igen. Det här var verkligen en upplevelse som blev ännumer fantastisk av att jag fick uppleva den ensam. Visst, jag hade jättegärna velat att Yvonne skulle ha sett oss idag och hur bra allt blev och hur jag löste olika situationer. Men jag vet att hon är lika stolt över mig oavsett om hon varit med eller inte. För mitt och Maxines samspel är vårt eget och inte för någon annan.

Maxine och piloten

I särklass bästa damerna tog sig en sväng om på övre betet i helgen. Maxine med alla sina "passa bäbisar i hagen" fasoner och jag med mina "kan inte vara utan solglasögon". Det var ett pass som bjöd på en del bensprattel, pituettvändningar och min balans sattes på prov vid fler än ett tillfälle. Yvonne red Prickig och fräste galopp och skrattade som ett ponnybarn. Jag fick ett träningspass av magmusklerna. Vi hade så himla roligt!! Och rätt som det var kom Tomas ner och fotade så jag fick några bilder på mailen sen på kvällen :-) Ser vi inte stenhårda och coola ut så säg!!

Fantastisk dag

Skolstarten närmar sig!!

Wilde var och hälsade på fritids igår och idag har han varit några timmar själv. Han var mycket glad när jag hämtade honom på eftermiddagen.

Själv har jag hälsat på fina Sara med sin lilla kille och lämnat ganska mycket barnkläder. Hoppas något passar. Det är som hon sa -Svårt att veta när han vuxit sig så stor så han kan ha de här kläderna. Helt rätt. Har man en kille på 62/68 är det det inte så lätt att fantisera om stl 86 och skor. Lilla A är i alla fall en helt bedårandeoch charmig kille. Jag fick några fina skratt och ett kläm om mitt finger. Det är sann lycka det :-)

Sen hälsade jag på Maxine. Vacker och klok som alltid. Vi tog en helt magisk tur på gräsplätten utanför hagen. Testade tramp i stigbygeln och trappan i skritt och trav. Blev så inspirerad av Yvonne och Cappe på Ridkonstens dag. Efter det bjöd hon på galoppanslag och finfina fattningar. Åh hon är värd en miljon kärlek!!

Dagen avslutades med att jag, syster och mamma varit på föreläsning och ceremoni för Victor Forselius. Vår shaman och hans systrar. Fantastisk upplevelse som vanligt. Känner mig så tacksam. Farmor kom förbi och höll min hand under heelingen så jag känner en stor fridfullhet nu.

Flugsäkert

Nyinköpt till prinsessan!!

Möteshelg

Klev upp 04:00 i fredags för att ta tåget till Arlanda och möte med Svenska Ridsportsförbundets valberedningen. Blev intensiv in i det sista. Men vi hann med massor av intervjuer och pusselbitar!! Blir ännumer spännande nästa gång vi träffas. Självklart hann vi med några skratt, fick mat och förstaklassig utsikt av planens inflygning. 

SJ 3000 ner till Stockholm

Håller mig till Yogitea!

Solnedgång på Arlanda

X2000 hem

Idag har jag varit med mina pojkar i stallet och myst. Först blev det träning med PT Yvonne. Kroppen längtade efter att få röra på sig efter två dygn av stillasittande. Sen blev det premiärlunch på trappan i solskenet följt av styrketräning i form av bajsmockning i hagen. Wilde passade på att rida Maxine. Hon är världsbäst som barnhäst!! Solen sken, fåglarna kvittrade och vi plockade björkris så imorgon blir det lite mer vårfint/påskfint.

Myshästarna i hagen fyller på energi!!

Spralligt i brallan

Ja det är nog bästa sättet att beskriva Maxine efter gårdagens solskensritt. Provade nya bootsen bak och med broddar runt om. Vilket fäste!! Och det märkte hon och drog iväg i snön med höga benlyft. Där satt jag och for runt som en vante och skrattade så jag nästan gled av. Underbara tant!! Bjöd på galoppfattningar och allt.

Idag har Wilde varit dålig. Först ont i magen och illamående. Sen kom febern och han somnade i soffan. My Man kom hem med glass!!  Imorgon blir det fortsatt vabb

Tänk snart är jag pensionär från Ridsport. Jippie!!!

Helgsmys!!!

Nu sitter vi i soffan och tittar på Jönssonligan efter en fantastisk helg!!!
Vi började lördag med sovmorgon, mysfrukost och Harry Potter läsning. Sen åkte vi till Stall Nordansjö och myste med Maxine innan det var dags för bilfärd till Stöde för badkalas!! Fröken bestämd fyller snart 7 år och hade världens hålligång i simhallen. Vi lekte och hade så kul!! Jag har inte skrattat så mycket på länge fastän min bikini blivit så stor att den nästan ramlade av *fniss*
Sen blev det middag, mys, fika, spel och prat med goda vänner i Torpshammar ;-) Så härligt vi har det tillsammans och alla barnen leker så bra tillsammans!!

Idag har vi haft mysfrukost igen hela gänget och sen följde vi med för att se fröken bestämd och vår gudson pyret på slalomskolan. Åh vad duktig de är. Superstolta är vi!!! Själv åkte vi och åkte längdskidor i Myggvallen, det var garanterat myggfritt idag :-) Vi hann med lunch och fika innan vi skyndade hem så Wilde skulle hinna på kalas för två av sina klasskamrater. Undertiden passade jag och My Man på att fixa i stallet och skotta snö. Maxine lämna tom höhögen för att komma och hälsa och äta en morot eller två ;-)

Nu laddar vi för en ny vecka med skidtävling på lördag då My Man och Wilde ska åka Sundsvallsklassikern.

Regn, snö, hagel och drivis

Ja haha vilket väder!! Idag blir man blöt från alla håll och kanter. My Man ligger sjuk så jag tog bilen till stallet direkt efter jobbet. Ljus var det ute men inte direkt kalasväder. Hästarna stod inne då veterinären just varit där för återbesök och kollat Cappes öga. Filade framhovarna på Maxine och myst i boxen tills Cappe bet tag i sin julkaka och deklarerade att NU ville han ha julgransplundring!! Mums, sa Cappe. Aldrig i livet, sa Ojiji. Smaskens, sa Maxine. Sen blev det storrull och lillrull i hagen. Maxine rullar en sida i taget. Cappe rullar över till andra sidan på en gång. Lite race blev det oxå innan magen kurrade efter hö. Alltid lika mysigt att vara i stallet om så bara för en stund. Ser verkligen hur lycklig Maxine blir bara av en borst, klapp, morot och mys. Igår red vi i mörkret och hon var kalasfin!!

Motion i hagen

Snyggingar på gång!!

Bra med djupsnö

Haha vad jag far runt som en liten vante ;-)

Tjolahopp lite uppför!!

Duktiga tjejen!!