Läste på Jonnas blogg häromdagen om Ensamheten. Hon beskriver hur hon älskar ensamheten.
Det är ett fantastiskt intressant och klokt resonemang hon för.
Jag kan känna igen mig i delar av det hon skriver.
Att vara ensam med sin upplevelse är något alldeles fantastiskt!!
Jag älskar mina ensamma stunder och det är inget jag kompromissar om.
Meditation, yoga, bilfärden till stallet, löprundan, besök hos farmor på
kyrkogården,
ja det finns så många tillfällen som jag tar tillvara på.
Det är också i mina ensamma stunder som jag hinner reflektera, fundera och se inåt. Att få syn på mig och den jag är har blivit så viktigt genom åren. Jag vill veta att de val jag gör är de bästa för mig och inte för någon annan. Det är också väldigt viktigt att jag känner att jag är sann mot mig själv och inte går med på kompromisser som jag sedan ångrar.
Och det är i mina ensamma stunder som jag tar mina beslut, stora som små.
Jag vet att det finns många människor som inte vill vara ensamma och jag funderar på varför. Undra om det är en osäkerhet av att inte kunna bli bekräftad som de inte vill vara ensam?! Många har så fullt upp att springa igenom sitt liv att jag tror de missar att leva det! Sen kan jag kan bli lite galen på alla som missar alla fina stunder och upplevelsen för att de hela tiden ska fota och skriva om vad de gör på alla sociala medier Som till exempel föräldrar som springer runt och filmar och fotar sitt barns skolavslutning så att de faktiskt missar den.
- Hur var skolavslutningen i år?
-Jag vet inte men jag har det på film.
Vad hände med att leva i nuet och ta till vara på varje dag som ges?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar