My Man och Maxine!

Sol sol och mera sol! Som Yvonne sa: vi börjar bli bortskämda. Oja. Inga blöta regntäcken eller leriga hagar ;-) Massor av hår som flyger runt och fastnar överallt! Idag följde My Man med. Han ville oxå borsta Maxine. Hon stod som en staty i solen och mådde som en prinsessa. Massor med morötter förstås. Vi tog en tur på båda ridplanerna och hon var så duktig. Lite svårt att vända runt bakdelen idag men öppnorna var jättefina! Och traven. Vilken tjej vi har!! Sedan ledde My Man ut henne i hagen. Han börjar bli en riktig hästkarl ;-) En fantastisk hästägare är han ju redan :-D

Stallmys och magont

Trots illamående, supertrötthet och dubbla portioner mat kom den igen.. Tjejveckan alltså. Och med den smärta i bäcken och ländrygg så vetekudden går varm i micron och pillerförådet snabbt blir tömt. Ett halvt kilo smågodis när sötsuget sätter i så ska jag nog klara denna gång oxå. Men helst av allt vill vi ju vara utan tjejvecka i nio månader ;-)

Efter även en trött eftermiddag och middag hägrade stallet. Och då fick jag självklart buksmärtor så halvt hängandes på en grep lyckades jag mocka åt Maxine :-( Ribban var med andra ord låg inför dagens eskapader så det blev repgrimma och morötter på vår fabulösa ridplan som delvis är täckt av is ;-)

Maxine var nog lika låg som jag i starten men vi jobbade på bra och fick till det riktigt bra! Kändes som att min energi låg rätt och att jag blir snabbare att se, känna och korrigera rätt. Det slutade med två STORA gäspar! Det har aldrig hänt förut och kändes väldigt bra :-D Sedan blev det mys med ännumera borstning nu när pälsen lossnar och flyger och far. Hittade ett super kliställe och Maxine la hela huvudet på min arm, tuggade i luften och njöt. Åhh så underbart med en egen tant att skämma bort och mysla med!!!

Nokke med guldmanen

Den 25 september var en av de värsta och samtidigt finaste dagar jag upplevt.
Det finns samtal vi inte vill få. Som när ens vän ringer från södra delen av landet, har skittaskig täckning och det ända som hörs är fragment som Nokke... ramlat...hagen...Nina...veterinär...åk!!

Jag och My Man åkte på stört. Så lite bilar har det aldrig varit på vägen och resan har aldrig gått så fort. Ändock kändes det som evigheter. Jag kan ärligt säga att jag satt hela vägen och förberedde mig på det värsta. Bukandas och försökte att behålla lugnet inför det som jag inte visste något om.

När jag klev ur bilden och tittade ut i hagen, bort mot Nokke så visste jag, Jag torkade en tår, stålsatte mig till tiotusen och vandrade ut i den ljumma sommarkvällen på den gröna ängen och stannade vid hans sida till solen gått ner och han vandrat vidare på de evigt gröna ängarna.

Dagarna som följde gjorde jag allt för att trösta min fina Yvonne som satt på planet hem när Nokke vandrade ifrån oss. Planerade, körde bil, promenerade med Cappe och hjälpa till med allt jag kunde. Det var inte min tid att få sörja honom då. Det var min tid att vara stark.

För några veckor sedan var jag på healing. Då var det min stund att sörja. Först då förstod jag att det var Nokke som gjorde mig så stark den kvällen och alla dagar efter den. Det var hans själ som kom och hämtade mig när jag klev ur bilen och tog med mig ut på ängen. Det var han som sa: det är ingen fara, jag kommer att lämna dig nu och beta på de evigt gröna ängarna och aldrig ha ont igen. Hans själ stannade kvar ett tag för att hjälpa mig. Hans hårrem lyste som guld precis som den kvällen för sex månader. Sen vandrade han iväg och sa: vi ses igen! Varje dag vet jag att han finns med mig. Våra själar möts när vi vill.

Årsmöte

Förutom stall och kalas bjöd helgen på Årsmöte för Mittsvenska Ridsportförbundet. Som ordförande i valberedningen har det varit lite slit och mycket att fixa de senaste veckorna. Alltid lika skönt när det väl är dags! I år var vi på Gamla Teatern i Östersund. Fin lokal och självklart strålande sol bara för att jag spenderar dagen i bil och inomhus. Iår gick alla valberedningens förslag igenom, utan motförslag. 2 år i rad plus förbundsstämman i fjol känns bra och självförtroendet att  jag faktiskt kan det här växer. Och det bästa av allt att få träffa engagerade ridsportare :-) Åsså fika och blommor förstås ;-)

Ikväll är Yvonne bortrest så jag har haft sen kvällstjänstgöring med insläpp av hästar, mockning åt kossor och godnatt pussar!
Imorgon åker Wilde norrut så då dör mammahjätat några dagar. Men på lördag hämtar vi hem honom igen och ska skämma bort honom i kvadrat med familjebus!!!

Wilde och Maxine

Idag har Wilde ridit Maxine igen :-) För två veckor sen var det premiärtur och Yvonne tog de här fina bilderna!! Då blev det en sväng i hagen. Idag har de varit ute på grusvägen och även travat!! Först red jag och Yvonne ut en sväng. Maxine hade sitt ny lila schabrak med silverkanter som glänste i solen. Hon var så duktig efter vägen i lite blåst och bjöd på en finfint samlad trav ;-)

På eftermiddagen har vi haft kalas för My Man med goda kakor och tårta! Mycket glada skratt och fina presenter :-)

Det här är piloten som talar :-)

Goda morötter efter arbetsinsatsen!!

Liten och stor!

Vårsol

Efter snöstorm och minusgrader kom solen och värmen igen :-) Igår halkade jag och slog ena låret, knät och båda handledare. Idag promenad med tjejen och storborstning på stallbacken. Helt underbart!! Imorgon kalas för My Man som fyllt år och gjorde plankstek till middag för första gången. Supergott såklart ;-)

Själavård

Har varit på heeling idag och då blir det naturliga samtalsämnet i stallet vart min och YO's själ befinner sig och vilken sorts energi den har :-) Självklart är våra själar i princip varandras motsatter men ändock matchar de varandra så bra. Jag undrar hur många tidigare liv vi träffats i??

Nu ska jag jobba vidare med den själsbit som jag fått tillbaka idag. En bit jag inte kom ihåg först men som jag får fler och fler minnen av ju mer jag tänker på! Min första tanke var faktiskt "behöver jag den" men i samma stund insåg jag svaret. Det måste vara hemskt att vara en borttappat själsbit och jag är ju inte hel utan den!! Sedan fick jag två saker som jag ska befästa under 21 dagar. Sen är det dags för en ny heeling :-)

Själavård kan vara många olika saker. Heeling är en del. Min relation till Maxine och det vi håller på att bygga upp är en annan del för mig. Den glädje och positiva känsla jag har när jag är med henne går inte alltid att beskriva men den är oerhört viktig för att jag ska må bäst. Självklart är min son och hans välbefinnande och utveckling en viktig del. Att få följa hans uppväxt varje dag är det bästa jag gjort! Miss Sexi är även hon i allra högsta grad delaktig i mitt välbefinnande. Vi har snart levt tillsammans i 13 år och hon har en förmåga att veta hur jag mår och få mig att må bättre. Vi har gett henne smeknamnet "heelingkatten" eftersom hon alltid kommer och tar hand om både mig, Wilde och My Man när vi är trötta, oroliga eller har ont. Självklart bidrar mina underbara vänner och min familj, ja allt är en del i mitt livspussel och min själavård för att jag ska må bäst!