Mötet

Det är en alldeles fantastisk väg jag valt att vandra. 

Eller rättare sagt att jag valt att hitta tillbaka ditt den jag verkligen är. 

Att stanna upp och lyssna på mitt inre för att sedan välja vilken väg jag ska gå.

Det kommer små tecken till mig hela tiden. 

Oväntade möten uppstår. 

Jag förstår saker som hänt tidigare i mitt nuvarande liv på ett helt annat sätt.

Vetskapen om att det i människor jag möter finns något för mig att lära eller något jag kan lära dem.

Att en del människor inte ska finnas i mitt liv för alltid utan har något att tillföra under en begränsad tid.

Jag blir inte lika förrvirrd och ledsen när jag känner att det är dags för en relation att ta slut. Självklart känns det fortfarande jobbigt och jag funderar över hur framtiden kommer att bli utan den personen i mitt liv. Men när jag lyssnar inåt kommer svaret till mig. 

- Det är dags för dig att vandra vidare på din stig och där kan inte denhär personen följa med.

Så var det i somras när jag vandrade vidare efter 10 år med min vän. När en person bara tar energi och inte ger. När en person försöker vara som du istället för att finna sin väg. För det är bara du själv som kan förändra dig själv. Du kan prata om förändringar och hur fantastiskt allt ska bli men om du inte tar steget så kommer det aldrig att hända. Därför var valet inte så svårt. Jag hade gett alla delar, verktyg och stöd jag kunde men steget till förändring kan jag inte ta åt någon annan.

"If you want to make the world a better place take at look at yourself and then make a change!!"

Och igår på Statoil vid Gävlebro träffade jag en kvinna som kom fram och pratade med oss.

Hon gav tips om en hemsida om konsten att leva och vi började genast prata som om vi kände varandra. 

- Att leva inifrån och ut är så viktigt i den värld vi lever nu, sa hon.

- Ja istället för utifrån och in med alla måsten, stress och media som trycker på, svarade jag.

- Du är ju fantastisk, du har ju fattat precis, sa hon då.

- Ja det är ju en fråga om de val vi gör, att stanna upp och lyssna till oss själva, blev mitt svar.

- Min vän Dalai Lama som av så många anses vara en stor man säger själv att han egentligen är en vanlig enkel munk, fortsatte hon.

- Ja det är väl så att många ser upp till andra och vill bli som dem för de tror att om de gör likadant kommer de bli lika fantastiskt lyckliga. Istället för att lyssna till sig själv och sitt inre. Vem är jag, vilken är min väg och min uppgift?, fortsatte jag.

- Jag har mycket att lära av dig, sa hon då.

Så ställde vi ner våra kaffekoppar och kramade om varandra. 

Två vilt främmande kvinnor. Fast ändå inte.

Och jag tänkte på att Agneta Sjödin på Höstboksfestivalen sa precis samma sak om att leva inifrån och ut och jag tänker på texten ur "Flickan från Paradiset"

"I varje människa du möter kan du finna en hjälpande hand eller få ett budskap."