Tänk att det blev jullov tillslut..

Nu checkar jag och prinsessorna ut!!

Adventsmys

"Adventstid kom till mitt ensam hus, jag sätter i staken ett sparat ljus. Något skall ske bortom frostig advent. Jag väntar en gåva som herren sänt.
Den gåvan är av ett helt annat slag, än gåvor vi ger till varann var dag. Öppna ditt tillstängda dörr i ditt hus. Så lyser i mörkret ett litet ljus. "

En av mina barndoms adventsvisor som jag sjöng om och om igen. Den är så vacker och enkel. Värmer rakt in i mitt hjärta.

Första advent, förra helgen, vi åkte till våra vänner i Torpshammar. My Man och Wilde tog tåget och jag kom med bilen lite senare efter en sväng till stallet och fina Maxine. Det blev en fantastisk helg. Pepparkaksbak, adventspynt, julmusik, barnens glada skratt, snöbus, adventspresenter och badtunna. Det var så lungt och stämningsfullt!! Jag kände efter fredag, lördag, söndag att om det var all jul jag fick i år så hade jag varit nöjd. Allt rymdes i just denna stund.

När resan är målet

Uppsittningspallen och utrustning för 3 minuter ;-)

Klev upp tidigt imorse när stjärnorna lyste. Det var krispig kall vinterluft och alldeles tyst fastän vi bor nästan mitt i stan. Gick några vänder till tvättstugan och såg solen stiga med rosa himlen.

Efter frukost styrde jag kosan till stallet och där lyste solen över ett frosttäcke på marken. Var så himla vackert. Hästarna stod och myste och kossorna låg och sov. Hämtade Maxine i hagen och pillade på bootsen. Fram gick det bra men bak behöver jag fila lite på hovarna ;-)

Sen lånade jag en barbackapad och la på. Tog ca 10 minuter innan Maxine cirkulerat klart så att jag kunde spänna fast den under magen. Fram och tillbaka, lite stressad men mest orolig, osäker och testar. Efter att ha klivt fast sig själv på ledrepet så kom en lång suck och med öronen fram gick det galant att dra gjorden lite i taget. Något är det som gör att hon reagerar som hon gör när jag lägger något på ryggen. Täcke går bäst men är inte heller så fantastiskt. Funderar på att i framtiden ta hjälp av tjejen som pratat med Cappe för att höra vad min prinsessa har att säga som jag inte förstår. Men tills dess tar vi det steg för steg i vår takt.

Därefter tänkte jag sitta upp men icke sade Maxine. Det traskades framåt och bakåt och i cirklar. Jag arbetade lite för hand och sedan gick vi tillbaka till uppsittningspallen. Ibland följande jag efter med pallen ibland ledde jag fram henne om och om. Det blev många suckar och efter en timme stod hon stilla så jag kom upp. Tydlighet, tålamod, vänligt och bestämt fullföljande jag och vi traskade ner på vägen och upp runt sommarhuset tillbaka till gårdsplanen. Fram till pallen och jag klev av. Sen blev det morötter och mys. Kli och kramar. Avklädning och utsläpp i hagen till killarna.

Nästa alltid blir det något annat än jag tänkt mig. Idag tänkte jag ta en ridtur efter vägen i solen och tänkte att störst träning skulle killarna i hagen få när de fick vara ensam en stund medans jag och Maxine myste på. Istället blev det över en timmes träning för 3 minuter på hästryggen. Jag tänker på hur fantastiskt bra det blir ändå!! Att jag borde planera mindre för det oplanerad blir så mycket bättre. Hur ofta tränar ni på kommunikation och ledarskap med er häst? Och hur ofta blir ni arg och med våld tvingar den att göra det ni bestämt i era hjärnor att ni måste göra?

För mig och Maxine är det resan som är målet. Vi utvecklas och vår vänskap växer för varje dag. Det finaste jag kan få efter ett arbetspass med min vän är att hon frivilligt stannar vid mig när jag släppt henne i hagen och morötter tagit slut. Att hon lägger sin mule på min axel eller gosar ner sig i min famn och andas. Det gjorde hon idag!! Och hon lämnade mig inte förän Cappe kom för att kontrollera morotsstatusen. Men först försökt hon jaga bort honom två gånger ;-)

Och när jag åkte från stallet var solen påväg ner fastän halva dagen inte ens gått. Och jag tänkte på budskapet jag fått från talgoxen:  
"Känn tillit. Det du gör är fullkomligt rätt.
Min gåva till dig är att ha förtroende för dig själv och det du gör."

Huntress of Harmony

 Är så tacksam för att vår älskade Sexi mår bra. Hon har inte behövt vaccin eller kortison sedan i somras. Vi fortsätter att hålla alla dammkvalster på avstånd och låter henna vara ute så fort vi får möjlighet.
Gissa om hon hade skoj i stugan :-)

 

Höstskrud!!

För att bo i stan har vi underbar utsikt genom köksfönstret. Vi följer årstidsskiftningarna på de fyra björkarna som växer i en klunga hos grannen. Från små ljusgröna musöron till guldgula höstlöv.

Jag älskar hösten!

Det är min bästa tid!

Luften blir så frisk och krispig. 

Energien är på topp. 

Att känna hur jorden gör sig redo för vila gör mig både lugn och pigg.

Det är så härligt att leva mitt i denna tid!

Dagarna soliga och härliga. Nätterna stjärnklara och vackra.

På fredag händer det! Mitt öde här kommer jag!!

"Det väser, det susar, det blåser, det brusar nu är hösten här!"

Visitkort

Visitkort från mitt finbesök i fredags!!

Vi läste om räknemästaren Numbert, Lina och Tom. Det hjälpte Riddare Glömsk att rädda sin prinsessa och vi fick lära oss formerna cirkel, kvadrat, trekant och hjärta.

Baksidan på böckerna bildar ett stort pussel. Karamellen trodde att jag hittade på men sen blev det fart!! Sista biten på plats.

Det blev Numbert, Lina och Tom som samlar sifferbollar :-)

Tacksamhet

Tänk hur allt bara löser sig.

Känner mig så otroligt tacksam just nu!

Igår blev det klart med mitt nya jobb. Så nästa måndag får jag nya kollegor och en helt ny barngrupp. Känner mig så laddad för en ny utmaning!!

Igår löste sig även de sista bitarna för att jag ska kunna gå Lilla Medicinhjulet i Järvsö nästa helg. Har längtat så efter detta!! Var bitvis riktigt tufft förra veckan men My Man och Yvonne har varit fantastiska och stöttat mig. Har även fått stöd från mina blivande systrar nu när jag väljer att gå den Inka Schamanska vägen. Självklart även stort stöd från min syster och mamma, vi har ju påbörjat resan tillsammans. Lite mer oväntat ett otrolig support från min pappa och farfar.

Vilken otrolig support!! Hela universum har jobbat för att hjälpa mig vandra vidare på min väg <3 p="">

Fick detta av min yogalärare och en meditation för självkärlek. Och på söndag blir det yoga igen!!

Pata pata - små steg!

The best of the best!

My Man och Yvonne överraskade med en mysig eftermiddag och kväll för hela familjen! My Man slutade tidigt och tog med mig och Wilde på café. Sen blev det Hemmakväll med bara svenska filmer och godis. Wilde hade beställt lasange till middag och till den såg vi Strul. Sen blev det SOS sällskapsresan och massor av godis. Yvonne tog hand om Maxine.

Detta behövde jag efter veckan som varit. De är verkligen the best of the best! Wingwomen och My Man <3

Leva

Här sitter farmor och jag. 

Vi pratar om livet och döden och allt däremellan. 

Det har vi alltid gjort. 

Skola, fika, killar, kläder, läxor, föräldrar, blommor, musik.

-När jag är död och du kommer och hälsar på min grav ta med fika. Jag vill ha kaffe och kakor! 

Så sa hon och då gör jag så!!

Längtar så tills vi ses igen <3

Tänd ett ljus - för dig själv

På senaste ceremonin med Victor ställde han frågan: hur ofta tänder du ett ljus - för dig själv?

Det var en så enkel och klockren fråga. Och många av oss svarar nog: jo, jag tänder ljus speciellt nu när det börjar bli höst för då är det så mysigt.

Men hur många tänder det bara för sig själ. Utan att det är mysigt eller romantiskt?

Jag kan säga att jag är dålig på det.

När jag mediterar har jag tänt ett ljus eller flera för att det känns lättare att komma in i lugnet, ro och andningen. Jag har försökt skapa ett eget litet rum kring mig själv där jag inte blir störd av omvärlden. På sätt och vis har jag tänt ett ljus för mig utan att jag tänkt på det. 

Nu när jag är medveten om att det är för mig känns stunden och meditationen mycket större och starkare på något sätt. Det är väl de små sakerna som jag blir medveten om allteftersom som gör att upplevelsen förändras bit för bit. Tack!

2 år

Ikväll hedrar vi vår fantastiska vän Nokke på hans årsdag.

Solen sken helt magiskt som guld och vi som känner honom vet att det är Nokke-ljus!!

Som seden bjuder tände vi marschaller och tittade upp på stjärnhimlen och mindes allt han gav oss.

Heart of fire

Jag hade även ordnat en lite överraskning till Yvonne :-)

Oss för oss och dig för mig!

Oss för oss och mig för dig!

Prickig * Nokke * Cappe

Som say love...

Some say love, it is a razor
That leaves your soul to bleed.
I say love, it is a flower,
And you its only seed.

Just remember in the winter
Far beneath the bitter snows
Lies the seed that with the sun's love
In the spring becomes the rose.


The Rose, by fabulous Bett Midler


Det är olika hur vi ser på kärlek, livet och döden. Som jag skrev igår är detta en intensiv vecka. För två år sedan kastades vi mellan hopp, glädje och sorg. Men även förra året, precis idag liksom intryckt i alla känslor som redan fanns, fylldes det på med ännu mera.

Min väns lillasyster hade redan under kristihimmelsfärdshelgen hittats medvetslös och jag kände på en gång att hennes tid här på jorden var slut. Men det är inget som tröstar att säga till någon som är ledsen och önskar att en person ska vakna upp och gå igen. Sommaren var jobbig för min vän men när det blev dags för vårt bröllop kom hon ändå med sin familj och delade vår fantastiska dag. Hon höll ett väldigt fint tal till mig. Att jag inte bara var hennes vän utan även hennes syster. Det blev så tydligt för mig när hon uttalade orden att nu skulle hennes syster somna in för att den sista pusselbiten hade fallit på plats. Och några dagar sedan dog hon.

Vi släktingar, nära och kära har ju en tendens att vilja hålla kvar människor och även djur vi tycker om alldeles för länge. Fastän det egentligen är dags för dem att vandra vidare. Det är olika hur vi ser på kärlek, livet och döden. Jag har fått pröva och ompröva mitt synsätt många gånger de senaste åren eftersom min healing, meditation och yoga tar mig på en helt annan väg än jag tidigare följt. En väg där jag är mer öppen och lyhörd till mig själv än tidigare. Ändå känner jag att det bara är början, det finns så mycket mer för mig att lära och se!!

Idag är det ett år sedan Stinas begravning. Jag åkte Boden tur och retur för att vara med och stötta min vän men framförallt min gudson loveliten. Det behövs en nära vuxen som inte är i djupaste sorg en sådan dag för att ett barn ska få möjlighet till att uppleva det vackra och fantastiska med en begravning. Det är i alla fall min övertygelse!!

Här är min dikt till Stina. För hon var och är en väldigt vacker person.
Här är min gudson lovelitens tankar. Tänk vad barn är kloka!!

Första gången Stina håller Love!!

2 år med Maxine

Idag går vi in i den intensiva veckan då allt hände för två år sedan. Först träffade vi Maxine sen lämnade Nokke oss i stor sorg och så köpte vi Maxine och var lyckliga.

Så nu har vi precis kommit hem från Stall Nordansjö!! Det var skymning när vi kom dit och alltmedan mörkret föll tränade vi PNH. Först var vi innne i stallet på stallgången och myste. Prickig och Cappe var nere i hagen och Nina tränade Ojiji på gårdsplanen. Blev en ordentlig träningsstund för Maxine att stå själv och ha fokus på mig, borstarna och grimskaftet. Oj vad bra det gick. Sen kom Yvonne och vi gick ut på gårdsplanen för att träna där. Just precis skulle Ojiji gå ner till hagen så vi fick en härlig utmaning i att bara gå runt och flytta bakdelen. Maxine var väldigt duktig. Hon slappnade av väldigt fort fast hon var ensam och behöll fokus på mig. Jag tackar verkligen min yoga, meditation och healing för att jag blivit så mycket bättre på att känna vilken energi jag ska ha. Yvonne berömde mig även för det. Både jag och Maxine hade mycket bra energier idag. Det är som en helt annan häst att träna med nu som inte blir dominant och sur. När jag skriver det inser jag att hon säkert tycker detsamma om mig ;-)

Imorgon blir det träning för Rosa!! Då ska vi få hjälp med hästarna i hagen. Det ska bli intressant och lärorikt och jag längtar massor!!!

September 2014

Oktober 2013. Dagen då vi tar beslutet om att köpa Maxine!!

You're beautiful wonderful incredible I love you so

Tell the angels no.

I don't wanna leave my baby alone. 

I don't want nobody else to hold you.

That's a chance I'll take.

Baby I'll stay, Heaven can wait.

Photo: Evinaphotography.se

Man ska inte ropa hej...

Förän man kommit över bäcken...

Bara för att allt fungerat så bra de senaste dagarna så skulle det självklart jävlas idag när jag skulle släppa tillbaka Maxine i hagen. Halt i gräset efter allt regn och lerigt innanför grinden. Och vad händer? Jo Ojiji kommer gnäggandes och vill ha lite rajtantajtan. Maxine flyttar undan så hon hamnar längst med staketet och herrn kliver upp med frambenen varpå hon travar iväg, han ramlar ner, halkar, håller på att gå omkull i leran och försöker klämma in sig mellan Maxine och staketet. Staket - två hästar i bredd - jag, totalt utrymme 70 cm. Jävligt trångt lixom. Är så tacksam för Cappe som kommer och styr upp sin flock. Är även tacksam för att jag inte halkade i leran eller fick några hästar på mig. 

Men före det gick allt fantastiskt bra. När jag kom ner för att hämta Maxine syndes inte en häst till. Jag ropade några gånger och sedan dyker Pilgrim upp. Därefter Cappe och Maxine galopperandes. Lycka på jorden att se de fina!! Vi traskar upp till gräsmattan ovanför övre hagen. Äter lite gräs och tränar att flytta framdelen. Sen tränsar jag och så tränar vi lite för hand. Korta skritten och sen bjöd Maxine på några finfina travuppgångar!! Åsså massa mys och mat. Hon verkar så tillfreds och arbetsvillig. Det är väl som vanligt. Hösten lockar fram det bästa ur en :-)

Så nu får vi bara ta och lösa hagproblemet så inte min och Maxines säkerhet äventyras något mer. Sen kan vi bara fokusera på alla framsteg vi gör just nu!! Hoppas att vi kan få till ett träningspass för Yvonne redan till veckan!!

Lycka är...

att kunna ta in sin egen häst från hagen när man vill!!

Ja det låter säkert som en självklarhet men det har inte riktigt varit så. Inte sen vi fick utökning i stallet förra sommaren och Maxine gick från att vara "mammahäst" till "uppvaktad och superbrunstig" dygnet runt. 

En dag när jag skulle släppa tillbaka henne i hagen händer det. Helt plötsligt är han, trots att han är valack, på väg upp på henne. Innan jag hunnit stängt grinden, innan jag hunnit ta av grimman så klättrar han upp fullständigt förberedd och dyngkåt. Maxine försöker gå undan och han följer efter och där står jag och har inte en blekaste aning om vad man gör?!?! För på ridskolan fick man inte lära sig att hantera kåta valacker. Jag lyckas vifta med grimskaftet så han kliver av och fort dra av grimman och kasta mig ut innan de bär iväg i diverse gångarter genom hagen.

Sen sitter jag i gräset och gråter som Lille Skutt. Helt förtvivlad men mest rädd. Rädd för vad som skulle kunnat hänt. För hovar jag hade kunnat få i huvudet när han klev på när jag stod precis brevid och för min älskade Maxine som är en äldre dam och inte ska ha någon klättrade på sin rygg. Tänk vad hon hade kunnat skada sig. Jag förstår alla gånger jag har hört folk som sagt att hingstar kan vara farliga och det gäller att vara på sin vakt.

Resten av sommaren blev jag tvungen att ha någon med mig eller tajma in att någon av tjejerna var i stallet för att kunna ta ut min häst. Först fick vi fånga honom och sen henne innan vi kunde öppna grinden. Och när hon skulle tillbaka fick vi fånga honom, släppa in henne, släppa lös henne och sen släppa lös honom som då sprang direkt efter och var och varannan gång ville kliva upp för lite rajtantajtan. En totalt ohållbar situation.

Vi behövde hitta en annan lösning. Och så som i alla sammanhang där djur är inblanda så är det alltid honan som behöver åtgärds. Oavsett om det är en häst eller en människa som är kåt så är det honan som ska justeras. Kvinnan kan får skylla sig själv för att hon hade en kort kjol på sig när mannens djuriska instinkter kom fram så han våldtog henne. Likväl får ett brunstigt sto stå för skulden och åtgärden. Vi började ge munkpeppar och det tog inte många veckor förän Maxines brunst blev mindre och tillslut obefintliga. 

Parallellt med detta arbetade Yvonne, i egenskap av att vara flockledare, med att alla hästar skulle lyssna på henne och uppföra sig såsom hon bestämde när hon släppte ut dem på morgon och kväll. Det började lugna ner sig rejält. Lagom till sommarbetet var det relativt lugnt i flocken. Sen kom det gröna gräset, solen och sommarkvällar och någon fick "sommarsprall" i sin bralla igen. Kändes dock väldigt skönt att Maxine fortfarande inte var i brunst utan totalt ointresserad av att bli uppvaktad. Tillslut fick även herr hane hjälp med sina hormoner i form av munkpeppar och då lugnade även han ner sig. 

Men åter att betänka först fixar vi honan och när det ändå inte hjälper funderar vi på en lösning åt hanen. Och jag skriver vi för att det är så samhället i stort fungerar oavsett vilket djur vi talar om, människan inräknad. Jag är uppriktigt sagt less på den genusdiskussion som fortgår "att barn kan växa upp och bli vad de vill, vi ska inte stoppa dem i fack på grund av sitt kön". Fast verkligheten är att de flesta fortfarande gör det!! Jag ser det varje dag på förskolan, i skolan, i samhällsdebatten etc. Och vi gör även skillnad på våra djur. Fastän många av oss säkerligen älskar sina djur, precis som sina barn, så skickar vi travstoet på slakt när hon börjar bli för gammal att avla på. Liknande händer även med andra djur.

För att återknyta till rubriken på inlägget så flyttad denna sommar ytterligare en häst in i stallet. Återigen en hane, fast något yngre. Efter ett tag var det dags för alla fyra hästarna att flytta ihop och det gick hur fint som helst!! De har hittat sina platser i flocken nu och alla är lugna. Helt plötsligt kan jag ta in och ut min häst när jag vill trots att det är tre hanar i hagen. Ingen gör något. Möjligtvis Maxine som bjuder på piaff vid hand när hon inser att vi ska iväg och att killarna blir ensamma. Då tar hon på sig "mammarollen" och oroar sig. Men det är inget jag har några planer på att det ska fortgå någon längre tid. Hon och jag tränar på med vårat utan att ta på oss offerkoftan eller att vi är honor som ska fixas. 

Vi honor som fixar det här, tillsammans!! Så nu går vi in och ut som vi vill och det är lycka :-)

Kurs för Birgitta

Jag och Maxine vandrar tillsammans

Vi var på kurs i maj alla tjejerna i stallet. Sen hände det så mycket med farmor, begravning och sommarlov så jag har alldeles glömt bort att skriva om det. Men nu har jag tömt kameran på bilder!!

Påklädning

Uppsittning

With a little help from my friends!!

GNNNÄÄGGGG!!!!

Här travas det på!

Är det mig ni tar kort på???

- Suck! Tänk att det ska vara så mycket instruktioner...

Tränar på linjeringen.

- Äntligen lite faaart!!

- Kom igen nu matte, spänn fast dig!!

- Snacka på du, men det är jag som får
hålla tungan rätt i mun!

Träning med Maxine

Igår hade Yonne och Tomas varit så snälla och tagit in alla hästarna när jag kom till stallet. Fast egentligen hade dem det bra ute och var nog mest för oss människor ville kunna pyssla med en torr häst som de följde med in skulle jag tro ;-) Det blev en härlig kväll då jag och Maxine myste massor, kliade, borstade, filade hovar, kramades och myste mer. Hon är helt fantastiskt och våra energier börjar komma närmare varandra känns det som.

Idag har jag haft möjligheten att vara ute i stallet på förmiddagen då vi fått låna svärföräldrarnas bil när de är bortresta. Jag tänkte mig att när jag hämtat Maxine i hagen så kan jag arbeta henne för hand på gårdsplansridbanan. 

Det gick finfint att hämta henne. Pojkarna var lugna i hagen. Pilgrim var lite nyfiken och ställde sig nära grinden så när jag står och försöker flytta honom kommer Ojiji och vallar bort honom!! Det var något helt nytt. Sen går även Ojiji iväg så det är helt tomt på hästar. Fantastiskt.

Jag tar ut Maxine och vi går upp, hästarna är på nedre sommarbetet nu så det är en bit att gå. Inga problem. Men när vi kommer upp inser "mamma" Maxine att pojkarna är ju ensamma!! Och Missy springer i sin hage gnäggandes och bockandes jätteglad. Ojoj!! tänker Maxine, nu var det oordning. *ler*

Dagens pass blev således PNH ca 45 minuter när vi gick upp och ner efter hagarna. I början bjöd Maxine både på passage, piaff och galoppanslag där bredvid mig och halkade lite i det blöta gräset. Men tillslut satt övningen, vi kunde gå upp och ner i lugn och ro. Det mest fantastiska var att hon inte blev dominant som hon kan bli ibland utan var mer osäker och vågade lyssna på mig. Jag känner hur jag kan arbeta med mina energier på ett helt annat sätt nu än tidigare. Jag är helt säker på att min healing, meditation och yoga som bidragit till mitt lugn och min utveckling, nu kommer till användning i min kommunikation med Maxine. Det var ett helt annat samspel mellan oss än vad jag någonsin upplevt förut!!

Då var vi på punkten att dela sin upplevelse igen. Det här var verkligen en upplevelse som blev ännumer fantastisk av att jag fick uppleva den ensam. Visst, jag hade jättegärna velat att Yvonne skulle ha sett oss idag och hur bra allt blev och hur jag löste olika situationer. Men jag vet att hon är lika stolt över mig oavsett om hon varit med eller inte. För mitt och Maxines samspel är vårt eget och inte för någon annan.

Fröknäcke

Det finns hur många olika sätt som helst att göra fröknäcke på. Ett tag hade jag ett recept som innehåller majsmjöl men sedan vi började äta LCHF är det ett minne blott. Det här receptet har jag fått av min stallkompis Nina, det är hennes mammas recept från början. Självklart har jag modifierat det lite grann.

1-2 tsk brödkrydda

1 tsk flingsalt

3½ dl solroskärnor

1 del linfrön

1 del sesamfrön

1 del pumpakärnor

2 msk fiberhusk

5 dl vatten

ev. flingsalt uppepå

Stöt brödkryddor och salt i en mortel. Blanda i alla torra ingredienser och rör runt. Annars är risken stor att fiberhusket kletar ihop sig. Häll på vatten och rör runt. Låt svälla en stund.

Bred ut på två plåtar med bakplåtspapper. Det kan vara bra att använda lite olja så går det lättare. 

Nu kan man välja att skära i bitar innan man ställer in i ugnen eller göra det efter halva tiden. 

Jag brukar välja det senare.

 Grädda ca 1 timme på 175 grader. En plåt ska vara högst upp i ugnen och en längst ner. 

Byt plats på den och vänd håll var 15 min.