När resan är målet

Uppsittningspallen och utrustning för 3 minuter ;-)

Klev upp tidigt imorse när stjärnorna lyste. Det var krispig kall vinterluft och alldeles tyst fastän vi bor nästan mitt i stan. Gick några vänder till tvättstugan och såg solen stiga med rosa himlen.

Efter frukost styrde jag kosan till stallet och där lyste solen över ett frosttäcke på marken. Var så himla vackert. Hästarna stod och myste och kossorna låg och sov. Hämtade Maxine i hagen och pillade på bootsen. Fram gick det bra men bak behöver jag fila lite på hovarna ;-)

Sen lånade jag en barbackapad och la på. Tog ca 10 minuter innan Maxine cirkulerat klart så att jag kunde spänna fast den under magen. Fram och tillbaka, lite stressad men mest orolig, osäker och testar. Efter att ha klivt fast sig själv på ledrepet så kom en lång suck och med öronen fram gick det galant att dra gjorden lite i taget. Något är det som gör att hon reagerar som hon gör när jag lägger något på ryggen. Täcke går bäst men är inte heller så fantastiskt. Funderar på att i framtiden ta hjälp av tjejen som pratat med Cappe för att höra vad min prinsessa har att säga som jag inte förstår. Men tills dess tar vi det steg för steg i vår takt.

Därefter tänkte jag sitta upp men icke sade Maxine. Det traskades framåt och bakåt och i cirklar. Jag arbetade lite för hand och sedan gick vi tillbaka till uppsittningspallen. Ibland följande jag efter med pallen ibland ledde jag fram henne om och om. Det blev många suckar och efter en timme stod hon stilla så jag kom upp. Tydlighet, tålamod, vänligt och bestämt fullföljande jag och vi traskade ner på vägen och upp runt sommarhuset tillbaka till gårdsplanen. Fram till pallen och jag klev av. Sen blev det morötter och mys. Kli och kramar. Avklädning och utsläpp i hagen till killarna.

Nästa alltid blir det något annat än jag tänkt mig. Idag tänkte jag ta en ridtur efter vägen i solen och tänkte att störst träning skulle killarna i hagen få när de fick vara ensam en stund medans jag och Maxine myste på. Istället blev det över en timmes träning för 3 minuter på hästryggen. Jag tänker på hur fantastiskt bra det blir ändå!! Att jag borde planera mindre för det oplanerad blir så mycket bättre. Hur ofta tränar ni på kommunikation och ledarskap med er häst? Och hur ofta blir ni arg och med våld tvingar den att göra det ni bestämt i era hjärnor att ni måste göra?

För mig och Maxine är det resan som är målet. Vi utvecklas och vår vänskap växer för varje dag. Det finaste jag kan få efter ett arbetspass med min vän är att hon frivilligt stannar vid mig när jag släppt henne i hagen och morötter tagit slut. Att hon lägger sin mule på min axel eller gosar ner sig i min famn och andas. Det gjorde hon idag!! Och hon lämnade mig inte förän Cappe kom för att kontrollera morotsstatusen. Men först försökt hon jaga bort honom två gånger ;-)

Och när jag åkte från stallet var solen påväg ner fastän halva dagen inte ens gått. Och jag tänkte på budskapet jag fått från talgoxen:  
"Känn tillit. Det du gör är fullkomligt rätt.
Min gåva till dig är att ha förtroende för dig själv och det du gör."