När fjällsemestern var slut och Wilde åkt hem till pappa och vardagen återkom med att My Man började arbeta och jag var hemma så blev det tydligare för varje dag som gick att vi inte kunde bo kvar i lägenheten. Vi hade pratat om det länge och letat lite nu och då efter hus eller sommarstuga. Men det var som om fjälluften och de vida vyerna gjort sitt till att nu var det dags.
Så helt logiskt följde ett byte utav kök och ytskikt i lägenheten samt en homestyling då min syster med man alldeles nyligen startat eget. Det var mest My Man som som fixade. Min pappa hjälpte till att demolera köket och köra bort det och sedan var min syster man med och satte in det nya. Med vitt, vitt och vitt. Fastän en bänkskiva av ek. Och inga överskåp. Superfint, superfräscht och så lyxigt.
Det tog flera veckor innan allt var klart och det kunde stylas och fotas till försäljning men oj så fort det blev sålt. Och sen köpte vi hus samma vecka. Sen var det bara att packa och vänta.
Och jag rensade. Passade på att göra mig av med gammalt och det blev en utrensning även för mig. Att släppa fysiskt och mentalt var befriande. Och jag gick på yoga med pensionärerna på dagarna och stärkte mig inifrån och tränade på att hålla mitt space och mina energier på plats. Och snart skulle jag hälsa på mina kollegor på jobbet. Det hade jag och min KBT-person på Kommunhälsan bestämt tillsammans med min chef. Att jag skulle komma en dag är det var rast och bara sitta i fikarummet och fika och prata med mina kollegor. Lixom smyga in bakvägen för att inte träffa barnen och den höga ljudnivån. Och jag såg fram emot det här besöket. Lite som en milstolpe och en test.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar