Att få slippa stallet kändes som att jag vunnit högsta vinst av något slag. Från att försöka få vardagen att gå ihop med jobb, Wildes skola och fritidsaktiviteter, min yoga och healing, mat, tvätt, privatliv (ja listan kan göras lång) och stallet. Till att sova tills jag vaknade, äta frukost, bläddra i en tidning/bok, meditera, sova, åka till stugan och lyssna på fågelkvitter, se på himmelen, bada. Och slippa ha dåligt samvete för att hinna till stallet och Maxine.
Sådär i efterhand insåg jag snabbt att jag nog haft dåligt samvete, tid och varit stressad över situationen hela tiden. Men det skulle som vara så. En pusselbit i livet som tryckas på plats varje dag och förväntningar om konstant lycka över att blivit hästägare för första gången.
Jag har förstått varför Maxine kommit till oss. Det var många drömmar som berördes av just henne. Och tack vare henne så har min väg att vandra blivit ännu tydligare. Att åka till stallet varje dag och vara trött, less och orkeslös är inget som man ska utsättas för. Men tack vare att jag gjort det och Maxine är så mjuk och känslig så har det blivit tydligt för mig hur viktigt energierna är. Vad jag sänder ut och hur jag tolkar det som kommer till mig.
Och det här kan kanske tyckas konstigt. Att ha häst och åka till stallet är ju fantastisk. Att ha någon att borsta och rida på och som piggar upp tillvaron. Att känna höstdoft och vara lycklig. Och så är det för vissa men inte för mig. Det är stress och ångest och panik över att få ihop tillvaron.
Under hela sjukskrivningen och återrehabiliteringen har jag kämpat med att finna en balans i vardagen. Min KBT-person på Kommunhälsan har pratat och pratar fortfarande om vikten av att "hålla min bas". Med det menar hon mat, sömn, aktivitet och återhämtning. Och det blev än mer tydligt för mig när jag bröt ner mina dagar i dessa fyra delar vad som är viktigt för mig.
Min kost med naturliga råvaror.
Mina djupa andetag som tar mig ner i sömn utan tankar på jobbet.
Promenad eller yoga för att aktivera min trötta kropp.
Yoga och meditation för återhämtning fysiskt, psykiskt och mentalt.
Valen jag gör i vardagen utgår så mycket jag bara kan ifrån dessa fyra grundpelare plus fokus att hålla min energi, mitt fokus, mig själv. Och det har fungerat. Sakta men säkert har jag kommit tillbaka, blivit starkare, orkat mer, haft gupp på vägen och kommit igen.
Idag går jag upp på heltid och jag är tacksam för den väg jag vandrar för utan den Inka Schamanska energimedicinen hade jag inte varit där jag är idag.
Min resa fortsätter och Maxines resa fortsätter men de kommer inte att följas åt så mycket längre till. Valen för oss båda är mina att göra men tack vare min guidnign och support vet jag vad som kommer att ske och känner trygghet och tillit i det.
Pata pata.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar