Det går lite långsamt just nu. Att hitta en medryttare/fodervärd/framtida ägare till Maxine känns som ett steg fram och två tillbaka. Det tar tid. Att kommunicera med och träffa människor och känna deras och Maxines energier tillsammans.
Men shit pommes vilken juvel hon är. Lugn och cool. Det får borstas och ridas av besökare. Och hon bjuder på alla gångarter utan problem.
Annat var det när jag och Yvonne träffade henne först gången. Då var det skritt på fyrkantsspår och volt, noll böjning. Trav på fyrkantsspår. Noll galopp. Helt galet vilken resa vi gjort!!
Och som om det inte vore nog med människor på besök så kommer det nya hästar till stallet. Donne som ska vara här en månad kom i fredags och tänk på lördag efm när vi är i stallet rymmer Maxine. Tillbaka till hagen för att hålla koll på sina pojkar. Ständigt dessa mammagener. Oj vad jag skrattade.
Igår flyttade Lilja in. Och alla tre stod hela dagen och väntade på henne. Så när jag kom idag var Maxine så laddad på att få träffa sin nya kompis. Det blev passage och en väldigt mycket fint bensprattel efter vägen. Ojoj så hon gått och spänt sig och varit cool för alla andra så när jag kom släppte allt. Väl tillbaka i hagen tog det lång tid innan hon kunde landa igen med Prickig och Cappe. Hon gick runt pojkarna och runt mig många gånger. Tog en morot och fortsatte vandra. Tillslut kom hon och la huvudet på min axel och var lugn igen.
Kände mig rätt trött efter men en otrolig tacksamhet. För vår fina relation som vi byggt. Att hon är trygg med mig. Så klockrent hon kunde landa tillslut. Att allt handlar om energier och vad lite som krävs för att det ska bli rätt.
Vi fortsätter och har det bra, myser, rider och promenerar gärna med hela vår fanclub på släp. Så kommer allt att lösa sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar