Som så många redan säkert vet har jag en alldeles speciell vän.. Mon Amie!!
Mina föräldrar har, så länge jag minns, haft dessa assietter hemma i skåpet. De var väl okej och vid ett tillfälle fick jag låna hem dem för att ha tillräkligt med assietter på mitt födelsedagskalas, typ 2003. Sen har de fått stå kvar i mitt kök och använts lite nu och då. När Wilde skulle börja prova äta smakportioner sommaren 2005 så passade Mon Amie perfekt! Från början fanns det sju tallrikar om jag inte minns fel. Alla är inte hela idag...
En av de två som är kvar.
Så hade denna historia kunnat slutat om jag inte våren 2009 blivit så hjärntvättad av Yvonnes ständiga upprepningar att Mon Amie var en "fin" kaffeservice. Jag blev helt enkelt tvungen att tjuvkika lite mer på vad den innehöll och föll ganska pladask. Sagt som gjort. NU skulle jag börja samla på denna fina kaffeservice och ha på kalas och kaffebjudningar :)
Så hade denna historia kunnat slutat om jag inte våren 2009 blivit så hjärntvättad av Yvonnes ständiga upprepningar att Mon Amie var en "fin" kaffeservice. Jag blev helt enkelt tvungen att tjuvkika lite mer på vad den innehöll och föll ganska pladask. Sagt som gjort. NU skulle jag börja samla på denna fina kaffeservice och ha på kalas och kaffebjudningar :)
Men innan jag ens hann berätta för hela världen om min nya passion gick min mormors bror bort och moster Cristina bjöd på begravningskaffe med en komplett Mon Amie service. Min lycka var gjord för nu hade jag fått sett den som helhet, i verkligheten och visste att den ska jag ha!!
Här är den första kaffekoppen och självklart Yvonne hittat till mig :)
Den perfekta sockerskålen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar