Sjukskriven

18 november. Dagen då jag föddes här på jorden. Fyra månader har gått sedan jag blev sjukskriven för utmattningssyndrom. Idag har jag varit hos läkaren för fjärde gången och vi har gjort en plan för hur jag ska börja återgå till mitt arbete. Det känns hoppfullt.

För fyra månader och två dagar sedan fick jag en panikångestattack. Min andra. Den första var för några år sen. Då ringde jag vårdcentralen och de ville att jag skulle åka in på akuten direkt. Det gjorde jag inte. Akuten är för riktigt sjuka människor. Jag hade ju bara tryck över bröstet och tungt att andas. Några dagar senare var jag sjukskriven för utmattning.

Den här gången hade jag varit och hämtat min son. På kvällen när jag skulle somna kände jag att det var svårt att varva ner och somna. Hjärtat bultade och varje gång jag blundade snurrade rummet. Tidigare i vintras hade jag varit hemma med virus på balansnerven och det hade snurrat så fruktansvärt. Överläkaren på sjukhuset sa att det skulle kunna komma att snurra en del under mitt tillfrisknande. När nu det kunde tänkas bli. 

Men nu både snurrade rummet jag hade ett tryck över bröstet och svårt att andas. Jag insåg ganska snabbt att det var en panikångestattack. Så vad göra? Försöka andas. En hand i min makes och en hand håller fast i madrassen för att motverka yrseln. Och så väntan förstås. Jag vet inte hur länge jag låg. Tillslut somnar jag. När jag vaknar är jag helt slut. Som jag gjort något väldigt ansträngande och behöver återhämta mig. Och hjärnan är omtöcknad och har svårt att fokusera. 

Måndag 18 juli ringer väckarklockan tidigt så att jag kan ringa in mig sjuk till jobbet. Hela veckan. För jag vet inte när jag ska ta mig upp ur sängen. Min make åker till jobbet. Jag äter frukost med min son. Sen somnar jag om.

Första veckan tar min son hand om mig. Han väcker mig på morgonen när han ska äta frukost och hjälper till att fixa något till mig. Efter max en timme somnar jag om. Sen väcker min son mig igen när han ska äta lunch och micrar min matlåda oxå. Efter max en timme somnar jag om. Sen blir jag väckt när min make kommer hem och han lagar mat och vi äter tillsammans. Han fixar matlåda till nästa dag. Jag orkar vara vaken lite längre innan jag somnar för natten.

På natten drömmer jag mardrömmar om jobbet. När jag vaknar är det första jag tänker på jobbet. Och innan jag somnar tänker jag på jobbet.

Samtidigt har jag en ständigt pågående panik. Vad händer om en vecka? Då måste jag till doktorn. Jag ska visserligen ha tre veckors semester. Men är det semester när man är så trött att man inte tar sig ur sängen och kan göra någonting på en dag? Och efter tre veckor när det är dags att starta upp höstterminen och så småningom skola in sju ettåringar på förskolan. Vad gör jag då? Är jag pigg om tre veckor? Just nu blir jag omhändertagen av en 11,5-åring.

Läkaren sjukskriver mig omgående. Min KEDS utvärdering har höga siffror och jag är som en urvriden skurtrasa. Nu är det dags för mig att vila säger hon. Och läka själen.

Nokke-dagen

Nokke-dagen och Nokkeväder. Två ord som finns som autoförslag i telefonen. Två ord som räcker för att beskriva denna dag.

Men för att beskriva dig, Nokke, finns inte tillräckligt med ord. Vi försökte hitta fem för att göra en vacker namntalva. Vi fångade essensen av dig med hittade så många fler ord. Vi minns dig på så många sätt och inga ord räcker egentligen till.

För din visdom var inte från denna värld. Och ditt tålamod för oss skulle få himlens alla änglar avundsjuka.

Vi tänder våra ljus för att minnas dig precis som du var. En läromästare bortom tid och rum, sänd hit till oss en liten stund.

Skolavslutning och midsommar

Vi tar dagarna ganska långsamt och som de kommer sen en tid tillbaka. Efter Wildes flytt till Alvik och pappa har livet varit så mycket lugnare här hemma. Allt bra löste sig sådär! Inte en dag har jag behövt vara orolig för hur Wilde har det. Nya kompisar och småsystrar att leka med.

När det så blev dags för skolavslutning tog jag nattåget upp och Wilde fick för första gången ha både mamma och pappa närvarande vid en avslutning. Han var stolt som en tupp! Även hans bonusmamma och småsystrar var med. Han har ju en stor familj. Skolavslutningen var magiskt vacker på många sätt men mest rörd blev jag när lärararna och eleverna avslutade med att sjunga Lalehs Goliat. Så mäktigt <3

Sen blev det lunch på järnvägsgrillen vid Luleå station och besök på Modellhobby där han fick en ny fin personvagn i skala 1:87 i sommarpresent från mig och MyMan :-) Och middag hemma hos pappa där vi grillade gott. Sen skjutsade farmor oss till tåget så vi fick åka nattåget och snarka ;-)

En veckas mys hemma i Sundsvall med midsommarafton, dopdag, mys med gudföräldrarna och tågresa med bonusfarmor och bonusfarfar. Han har många bonusar Wilde :-)

Moster

Att bli moster igen är något fantastiskt stort. När karamellen föddes stod jag och min syster lite längre ifrån varandra i vår relation än vad vi gjort tidigare i livet och än vad vi gör idag. Olika val formar oss till dem vi är och vad vi gör. Bara för att det finns blodsband betyder det inte per automatik att man alltid har en fantastisk relation. Vi har jobbat för att komma dit vi är idag jag och min syster. Det är ett givande och tagande. Acceptans för varandra och varandras val. Men framför allt tacksamhet och ödmjukhet inför det vi delar och skapar. Vi tar inget för givet utan kommunicera i stort och smått om ditt och datt. Vi ser våra olikheter som våra styrkor nu istället för att jämföra och dömma. Vi lyssnar, ger stöd och är delaktiga i varandras liv. Det är många skratt men även tårar och oro. Allt ryms där kärleken finns.

Men det är som skrivet ett ständigt pågående arbete att bygga relation och att välja att vara delaktig i någon annans liv. Jag, min bror och syster har inte haft några förebilder om hur man ska vara vuxna syskon så vi försöker skapa våra egna relationer. Det gör att alla möjliga ämnen och tankar kommer upp till diskussion och vad vi lär oss! Kommunikation och kärlek! Det är med stor tacksamhet jag är deras stora syster, även om jag fått tänka om flera gånger vad stor betyder. Om det ens har en betydelse?! Vi är alla jämlika och stöttar varandra med våra olika erfarenheter. Det känns fint och väldigt stort.

Nu är jag nybliven moster till "puff the magic dragon" och det känns helt fantastiskt att vara med och bygga relation till henne redan från början. Karamellen och jag har oxå en fin relation men den började vi bygga senare och jag har fått lagt jobb och tid på att skapa den. Ingen relation går att ta för givet. Inte ens att vara moster till två prinsessor!!

Resan som bara fortsätter

Vi har bestämt att Wilde ska flytta norrut till sin pappa. Eller rättare sagt jag fick det till mig att det vore det bästa för både mig och Wilde. Och sen har resten bara rullat på och löst sig. I torsdags tog jag och Wilde nattåget till Luleå. Det blev inte mycket sova för liten kille som låg och spanade ut i skogar och på mötande tåg. Vilken härlig resa!! Vi ska göra det flera gånger. Vi möttes av strålande sol och frost. Sen blev det frukost hemma hos hans pappa och besök på byaskolan som imponerande stort. Fantastiskt fint mottagande. Engagerade lärare och trevliga barn. Vi var och tittade på en annan skola oxå. Åt thaimat till lunch och glass. Sen blev det sol "hemma" på trappan och bus med småsystrarna. Wildes pappa fyllde år så det blev paket och grillat. Många skratt och en glad kille som längtar efter att få flytta upp. Vi har bestämt att efter skolavslutningen åker han upp och går en vecka i nya klassen då de slutar en vecka senare. Helst vill Wilde bo varannan vecka hos oss föräldrar men eftersom hans pappa aldrig viljat flytta ner så har det inte varit aktuellt. Nu får vi se hur det blir framöver. Jag ska gå klart min inka schamanska utbildning först så efter nästa sommar från vi se vad som händer. Hur länge mammahjärtat kan vara 52 mil från hjärtat och kärleken. Resan fortsätter!

Look through my eyes

Vacker cermonikväll igår i Klingstagården med mina systrar och bröder.

Otroligt tacksam för min resa och alla vackra gåvor och aspekter av mig själv.

Idag har varit en glädjens dag.

Mitt hjärta är fyllt av kärlek och mod!!

"Take a look through my eyes
Everything changes

You'll be amazed what you'll find" 

Evina Photography

"There will be times on this journey
All you'll see is darkness
But out there somewhere
Daylight finds you
If you keep believing
So don't run
Don't hide
It will be alright
You'll see
Trust me
I'll be there watching over you"

 Remember this song by Phil Collins from Disneys Brother Bear!

Min väg

Det blev en fantastisk vecka i Järvsö med mina systrar och bröder. Vilken fantastisk resa jag gör och vilken support.

Första tiden hemma var kämpig. Att få ihop allt det nya med vardagen. Meditationen var jobbig och det var svårt att hålla fokus men undan för undan har jag börjat cynka ihop mig.

Efter första eldcermoni klev jag in i ormen och då hände det saker varje dag. Vissa dagar ömsade jag och helade flera år så nya möjligheter kom upp titt som tätt. Alla känslor som kommit fram under tiden med ormen har varit väldigt milda och snabbt släppt taget om mig. Alla beslut jag tagit har kommit från magkänslan och gått väldigt fort.

Nu vandrar jag vidare med jaguaren några veckor. Redan har nya känslor kommit fram och det ska bli spännande att se vilken visdom jag får av min jaguar.

Mucho Munay 🙏 💕

Mocka skit

Javisst det töar fram skit i hästarnas hage så nu är det mockning både inne och ute som gäller. Yvonne och Tomas hade kört på med flera lass igår och sedan körde jag och My Man några stycken på eftermiddagen. Det tinar så fort i solen så ibland känns det som om man inte gjort något alls när man vänder sig om. Imorse låg det två nya högar innanför grinden. Det är tacksamhet från hästarna det ;-)

Tog tidig morgon i stallet idag för att hinna med mys med Maxine inför att jag åker på kurs. Hon var så nöjd och stod i solen och njöt. Ja vi mådde gott båda två med borst av vinterpäls och morötter. Ibland bara tittar hon på mig och sen gäspar hon. Så himla skön känsla när hon mår bra <3

Nu dags att sova efter första dagen i Järvsö. Imorgon blir det full fart igen med att hela sår och avtryck i mitt energifält. Fantastiskt att ha börjat Medicinhjulet!!

Rymligar

Våren är verkligen på ingång!! Maxine fäller päls som bara den. I torsdags tog vi en tur i sommarhagen och jag blev alldeles hårig på byxorna ;-) Igår tog jag och Yvonne en tur uppe på skogsplanen. Det var en utmaning för både kropp och knopp. Maxine fick vara modig och visa Prickig vägen förbi kossorna. Sen bjöd hon på finfint fotarbete :-) Efteråt smög båda två iväg och hälsade på kossorna och hittade de första gröna grässtråna. Härlig påskfeeling!!

Födelsedag

Namntavla

Marängtårta

Är så tacksam för alla fina människor runt omkring mig. I fredags hjälpte min syster mig att skjutsa Wilde till osteopaten för behandling. Sen kom svärmor och hämtade honom för fredagsmys och övernattning så jag och My Man kunde fira hans födelsedag med middag på Tant Anci och Fröken Sara följt av bion London has fallen.
Igår kväll hjälptes jag och Tomas åt att ta in hästarna i Stall Nordansjö då Yvonne och Emma är i Umeå på kurs. Och imorse blev det tidig morgon för att släppa ut hästarna i ett strålande solsken följt av kalas för My Man som fyller år. Massor av fina presenter fick han och tårtan hade han själv funderat ut och monterat ihop efter att jag hjälpt till med lite bakning.

Nu laddar vi upp oss inför påskveckan :-)

Löpning uppstartad

Jajamen nu är jag på banan. Efter förkylning, hosta, feber och virus på balansnerven har kroppen äntligen kommit i fas med mat, sömn, jobb, stallet, yoga och meditation. Då infinner sig, precis som förra året, överskotts energi som vill ut via benen :-)

I söndags var det strålande solsken och kroppen bara skrek att den ville ut!! Hade dock lovat Yvonne att mata hästarna när hon var borta så jag kunde passa på att springa i stallet först efter lunch. Och vilken löpträning!! Kände mig pigg och stark och hörde i mig själv -Vi springer till 86:an. En tur som var slutmålet med min 10-veckors löpningsschema förra året. Och nu säger min kropp till mig att det är där vi ska börja. -Jaja vi tar det lite lungt så ser vi. Och för varje bit på vägen så bara fortsatte benen att springa!! Det blev hela 16 minuter innan jag tagit mig till 86:an, vänt och nedför backen till första kurvan. Fantastiskt skönt att börja där jag slutade.

Igår blev det premiärpromenad över bron till jobbet när jag började sent. Imorse blev det promenad över bron igen även fast jag började tidigare. Känns som jag kan fortsätta gå hur långt som helst. Få se om jag hinner med en löprunda ikväll efter jobb och föräldramöte och stallet. Annars är det onsdag som gäller. Tre pass har jag bestämt att det ska bli denna vecka!!

Sportlovstider

Solen skiner. Himlen är blå. Det är sportlov. Vi har semester.

Idag bjöds det på en traditionsenlig resa till sommarstugan. En dagsutflykt med korvgrillning, skidåkning och varm choklad. Vi laddade tidigt imorse och packade bilen full. Sen hämtade vi Karamellen och då blev bilen proppfull! De är så fina med varandra kusinerna. Wilde är tålmodig och hjälpsam. Karamellen busig och nyfiken. Det är så roligt att få vara med dem på äventyr!!

Idag blev det en riktigt skidutmaning för Karamellen att ta sig in till stugan från vägen. Det är snö överallt och oplogat men det fixade hon. Wilde åkte före och gjorde spår, vilket oxå är en utmaning i djupsnö :-)

Sen grillade de korv över elden och drack var choklad. Ganska fort fick Karamellen syn på bullarna men som hon sa: de ska vi fika sen. Medan vi väntade på "sen" åkte vi madrass nerför backen mot sjön. Det fanns gamla skoterspår dit, skulle gissa på att Höglin eller Strömbergs pojkarna varit och tittat till Fridas hus, så det var hårt underlag så vi gled låååångt :-) Och åkte omkull och fick snö över oss och skrattade.

Sen var en kusinerna ganska trött (och vi vuxna oxå) så vi var glad för bullarna och mer korv och varm choklad. Vi hade hoppats på att få se renarna men tyvärr. Kanske nästa år om vi får låna med oss hela gänget!!

Fosterfamilj

Vi har en liten inneboende medans hans familj utreder allergier. Han heter Poff och har bott hos oss sedan julgransplundringen. Han har hunnit bli ganska sociala och är nästan på väg ur buren innan skålen med frukost kommit in.

Wilde tycker det är trevligt med ett djur på rummet, att alltid ha sällskap. Dock får han inte besök av Miss Sexi lika ofta då hon inte tycker att kaninen är alltför intressant. Hon brukar fräsa och gå därifrån när hon upptäcker att han fortfarande är kvar! Ve och fasa!!

In i buren hoppar Poff själv nuförtiden. När vi gjort rent för kvällen och fyllt på vatten (vi har upptäckt att han dricker bättre ur skål än flaska) och hö (högklassigt från Stall Nordansjö) då skuttar han in och mumsar. Framåt småtimmarna kan han dock köra race med den tomma matskålen så Wilde vaknar men det är åtgärdat med att vi tar ut skålen när han ätit upp.

Han bor under Märklinbanan och har blivit van tågavgångar med diverse tillhörande ljud. Besök från Wildes kompisar som mest spelar Minecraft men även tittar på Poff. Och dagligt mys med mig eller My Man (som har nostalgi från barndomen då han hade en svart kanin).

Så just nu har vi tre djur som ska ha tillsyn, mat och kärlek. Det krävs en hel del logiskt och har varit mindre lätt med all vår sjukdom den senaste månaden. Vi får se vad framtiden bär.

Februari som försvann och Maxine som väntar tålmodigt!

Tänk 4 veckor i sängen med feber, hosta och virus på balansnerven. Helt galet konstigt blev februari. Även Wilde var mycket sjuk och My Man tog hand om oss dag som natt. Svärmor var oxå med och tog hand om mig. Fixade lunch och stöttade mig på promenad så jag kunde få mer kraft att bli frisk.

Det är tur att vi har varandra. Vår fina lilla familj. Fast den verkar ju bli större för varje dag som går!

Den som blir mest lidande i slutändan var nog ändå Maxine. Ingen som kom och hälsade på henne och vi som precis haft ut Anna för att se över hennes kropp. Det är tur att hon står i världens bästa Stall Nordansjö!!

Nu när orken är tillbaka så får vi fortsätta vår resa. Det märks att hon saknat mig och jag henne. Det är väldigt mycket mys och morötter just nu. Och kärlek <3

Underbara Anna

Idag har underbara Anna varit och behandlat Maxine!!

När vi var och tittade på Maxine för drygt två år sedan ringde vi in Anna för en genomgång av kropp och själ. Vi fick en godkänd stämpel på rumpan men framförallt veta att Maxine har  ett stort hjärta och att vi borde slå till för att hon är så fantastisk. Vi fick lite saker att tänka på och vad vi kunde börja jobba med för att stärka hennes kropp och bygga vår relation.

Så idag var det äntligen dags igen. Det är så bra med Anna. Hon fokusera alltid på det positiva. Andra kanske skulle säga att oj vad länge sedan, här var hästen väldigt stel etc. Vi pratade mycket om vår resa som vi gör. Vikten av att vara närvarande på den. I början hade jag många tankar i mitt huvud om vad jag ville att vi skulle lära oss och klara av tillsammans. Olika övningar och träningar. Men allt eftersom tiden går så har det blivit mindre viktigt. Jag är väldigt tacksam att alltid ha Yvonne nära till hands för tips och råd. Det härliga var att höra Anna säga att det är vår resa, min och Maxine. -Det här är ju din soulmate Katarina! Det är du som känner henne bäst.

Precis som jag skrivit om tidigare "när resan är målet" och att vissa upplevelser i livet behöver man inte dela med sig av till alla för de är fantastiska precis när de händer. Det var skönt att få det bekräftat. Alla pusselbitar på vår resa tar jag tacksamt emot. Nu har Maxine fått sig en ordentlig genomgång av kropp och jag lite nya övningar för att stretcha henne. Även tankar kring kosttillskott och hovvård. Vi tar små steg men våra steg på vår väg!!

Nytt, gammalt, loppat, ärvt, eko!?!

Jag har aldrig varit en människa som tycker om att shoppa. I alla fall inte kläder till mig själv. På senare år har jag haft så otrolig tur att få ärva kläder. Både min svärmor, syster och mamma har varit så snäll att komma förbi när de rensat i sina garderober!!

I höstas fick jag en hel Ikeakasse av en gammal kollega när jag var där och lämnade Wildes gamla kläder och vagn till hennes pojke.
För ett tag sen fick jag en kasse av en väninna.

Har hittat en så bra konsumtionstriangel. Det är en tjej jag följer på Instagram: ekoklok från Jönköping. Hon har delat Ulrika Freya Neldorin som är redaktör för Ekoguiden Karlstad. Jag bara älskar julgranstriangeln för konsumtion!!

Börja med att använda det du har. I sista fall köp nytt!! Funkar utmärkt på allt. När jag handlar kläder är det ofta på loppisar. Både min klänning till min gudsonpyrets dop och klänningen till min farmors begravning är secondhand. Likaså mina "nya" vinterskor till stallet och sommarstalljackan.

Men ibland blir det att jag handlar nytt och då brukar jag titta, jämnföra och funderar innan. Spontanköp är inte min melodi. Jag blir extra glad när jag hittar kläder på halva reapriset på Stadium i deras Race Marine Organic Cotton kollektion. Två tröjor för 25-40kr. Sen är det inte helt fel att ha fått presentkort på Indiska i födelsedagspresent och kunna köpa på klänningar i viskos på deras rea.

Så ja, jag har nog blivit lite nördig med vad jag handlar och vart och hur ofta. Men jag vill veta vad jag har på min kropp och hur det produceras och påverka moder jord. Alla kan bidra med något.

2015 års vandring

 Januari

10 år sedan min Wilde föddes.

Det blev en dag full med kärlek och glada skratt!

Februari

Satsar på mig själv!!

Mina killar åkte Sundsvallsklassikern <3 br="">

Mars

Löpningen tar fart!

Börjar avsluta min ideella bana för att följa
min väg.

April

My Man som följer mig vart än jag är på väg.

Vi blir bättre på egentid

Maj

Kusinerna

Jag och Maxine på kurs för Birgitta Järnåker.

Jag springer mitt första lopp. Målet var Vårruset
men vi tjuvstartade!!

Äntligen Pensionär!!

Juni

Farmor lämnar jordelivet.

Blomsteräng till farmor

Vi klarade det!! Bästa gänget. Bästa cochen!!

  Juli

Kusinbus på Järvzoo.

Allt för Wilde.

Augusti

Återvände till mitt älskade fjäll. Snasahögarna

Vackra Silverfallet där min syster fotade.
Vi fotade även i Brudslöjan
Behind the scene 

September

Att finna och vandra min väg har blivit viktigt.
Agnetas böcker ger inspiration och väcker nya vägar.
Yoga och meditation. Olika möten påverkar min väg.

2 år med Maxine!
Mycket träning, en del lycka och oro och allt däremellan
på vår resa.

Oktober

Min resa fortsätter. Lilla Medicinhjulet

Finner olika vägar att tolka och förstå min omgivning.

November

Min liv och välbefinnande speglas i hennes varje dag.
Det tog ett tag innan jag förstod det.

Älskar elden.
Den transformerar, renar och värmer.

December

Adventstid. Kärlek och familj.

Despacho ceremoni fick jag dela med både min son,
Yvonne och mamma iår.
En fantastisk kväll med mina bror och syster,
syster som vandrar den Inka Schamanska traditionen.

Nu fortsätter 2016 års vandring.

En fantastisk väg!!